Alla som utsatts för hemligt tvångsmedel, till exempel avlyssning, har som huvudregel rätt att få information om detta i efterhand. Av sekretesskäl har dock åklagaren möjlighet att först skjuta upp underrättelsen och senare också låta bli att berätta om tvångsmedelsanvändningen – vilket är undantag från huvudregeln.
Åklagaren måste dock meddela Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden när underrättelse inte sker.
Den granskning som nu har genomförts av SIN gäller alla de tvångsmedelsärenden där Åklagarkammaren i Uddevalla under 2014 meddelat nämnden att de valt att inte lämna någon underrättelse.
Ett år för sent
I alla ärenden, utom ett, har den första prövningen av om den enskilde ska underrättas skett mellan två och tolv månader för sent. Nämnden skriver att det inte är godtagbart att föreskriven frist för prövning av underrättelseskyldigheten inte har följts.
Sena med förstöring
Dessutom får åklagarkammaren kritik för att hur förstöringen av insamlat material har gått till. I flera ärenden har beslut om förstöring fattats för sent. Beslutet har dröjt mellan nio månader och två år efter det att materialet egentligen skulle ha förstörts.
Bristfällig dokumentation
Åklagarkammaren får också en anmärkning för avsaknaden av dokumentation.
”Nämnden noterat att det endast i ett fåtal ärenden finns dokumentation om när förundersökningen avslutades, när den enskilde avfördes från utredningen eller när målet avgjordes slutligt.”
Bristerna och den ibland uteblivna dokumentationen innebär att det inte alltid varit möjligt att följa handläggningen skriver Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.
Foto: Malin Hoelstad/TT
