Den som har dömts till fängelse ska normalt friges villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats. Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid.
Allvarliga narkotikabrott
Om den dömde begår nytt brott under prövotiden ska domstolen, när man bestämmer straffet för det nya brottet, förverka hela eller del av den villkorligt medgivna friheten om inte särskilda skäl talar mot det.
HD har nu i tre domar – som alla gäller allvarlig narkotikabrottslighet – beslutat att inte förverka hela den villkorligt medgivna friheten utan bara en del av den. HD har då vägt in bland annat att det efter den tidigare domen har skett en klart konstaterbar mildring av påföljdspraxis i narkotikamål.
Endast undantagsvis
HD understryker att domstolarna endast undantagsvis ska väga in en förändrar straffpraxis när det gäller bedömningen av om villkorligt medgiven frihet ska förverkas. För att detta ska kunna ske krävs det att det är fråga en ”klart konstaterbar mildring av påföljdspraxis”.
Som ett exempel nämner HD just den ändrade påföljdspraxisen för narkotikabrott – särskilt för grova narkotikabrott – som inleddes genom HD:s dom i det så kallade mefedronmålet i juni 2011. Denna praxisändring var enligt HD så påtaglig att den som regel bör ges betydelse när man bedömer förverkandefrågan och normalt leda till att inte hela ”straffåterstoden” förverkas.
Foto: Tullen
