En försvunnen övervakningsfilm från en hotfull situation på en tunnelbaneperrong visade att det var en mobiltelefon och inte en kniv som den tilltalade höll i.
Men den polisman som granskat filmen hördes aldrig i rätten.
Tingsrätten friade den åtalade och anser det anmärkningsvärt att åklagaren inte åberopat polisvittnet till förmån för den tilltalade. Hovrätten fastställer tingsrätten dom.
En 25-årig man åtalades för grovt hot mot tjänsteman respektive hot mot tjänsteman bland annat. I det förstnämnda fallet ska han ha bråkat med en person på Rådhusets tunnelbanestation när den aktuella polismannen tillkallades och mötte honom på perrongen. När de kom gående emot varandra kände sig polismannen hotad då han uppfattade ett knivliknande föremål i 25-åringens hand. Polismannen drog då vapen. Sedan ska 25-åringen ha släppt kniven.
Då övervakningsfilmen har försvunnit i polisens hantering har domstolarna fått hålla till godo med stillbilder från filmen. Polismannen har under förhöret med honom kommenterat stillbilderna från övervakningsfilmen. På en av bilderna ser man 25-åringen gå med armarna utåt. På bilden ser man, enligt tingsrätten, att han inte håller något i sin vänstra hand.
Åklagaren har som bevisning åberopat en promemoria upprättad av en polis som har sett övervakningsfilmen från tunnelbaneperrongen där händelsen i åtalspunkten utspelade sig. Stillbilderna från övervakningsfilmen är utvalda av en polis som har granskat filmen. Efter att den aktuella promemorian upprättades ska övervakningsfilmen alltså ha försvunnit.
Oklara vittnesuppgifter
Stockholms tingsrätt, vars dom i denna del åklagaren inte överklagade, konstaterade att sex dagar efter händelsen upprättades ytterligare en promemoria av den polis som inledningsvis granskade övervakningsfilmen. Av den senare promemorian framgår att polisen efter upprättandet av sin första promemoria har ändrat uppfattning om vad det är som syns på övervakningsfilmen. Vad han inledningsvis uppfattade som ett knivliknande föremål uppfattar han senare som en mobiltelefon. Polisen som har granskat övervakningsfilmen är inte hörd och åklagaren har inte åberopat promemorian där de ändrade uppgifterna framgår. Promemorian har i stället åberopats av försvararen.
Domstolen skriver: ”Tingsrätten anser att det är anmärkningsvärt att dessa uppgifter inte åberopas av åklagaren. Genom de uppgifterna framkommer att det finns olika uppgifter om hur händelseförloppet på perrongen gick till och de uppgifterna är självfallet av yttersta vikt för att tingsrätten ska kunna bedöma vad som är styrkt i målet”.
Att tingsrätten inte har sett övervakningsfilmen är, menade rätten, en stor och uppenbar brist i utredningen. Till det kommer att den polis som har granskat övervakningsfilmen har ändrat sin uppfattning om vad som syntes på den. Den tilltalade 25-åringen och tingsrätten har inte getts möjlighet att ställa frågor till den polisen. Den hotade polisen har berättat om den gärning som framgår av åklagarensgärningsbeskrivning. Han framstår som trovärdig och har på ett självupplevt och relativt tydligt sätt berättat om händelsen. Hans uppgifter måste dock bedömas utifrån den övriga bevisningen. Hans uppgifter måste också bedömas utifrån de brister och luckor som finns i utredningen.
Brister i utredningen
Den person som vinkade in patrullen där den hotade polismannen ingick har inte hörts. Han syns på stillbilderna från övervakningsfilmen och det framstår som att han har sett centrala delar av händelseförloppet. Han har inledningsvis tagits upp som vittne i utredningen men har inte hörts varken under utredningen eller under huvudförhandlingen.
Dessa brister i utredningen leder till att det inte kan anses utrett vad som faktiskt hände på perrongen. Det finns mycket osäkerhet kring centrala delar i händelseförloppet. Ett annat sätt att uttrycka dessa osäkerheter på är att det finns tvivel kring hur händelsen gick till. Det kan alltså inte konstateras att det är ställt utom rimligt tvivel att det gått till på det sätt som åklagaren har påstått. Åtalet i den delen ska därmed ogillas.
Fastställer tingsrättens dom
När det gäller åtalet för hot mot tjänsteman, mot kolleger till den aktuella polismannen, som ska ha skett på 25-åringens väg till arresten, ansåg dock tingsrätten genom målsägandenas samstämmiga uppgifter det visat att 25-åringen uttryckt att han ska döda målsägandena. Genom målsägandenas uppgifter var det visat att mannen har uttalat flera hot som var riktade mot målsägandena. Hans agerande att uttala hot gentemot målsägandena skulle därför bedömas som tre fall av hot mot tjänsteman. En av polismännen begärde skadestånd av 25-åringen men nekas då hoten inte var av sådan art att de utgör ”ett klart angrepp på hans privata sfär”.
25-åringen överklagade och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet för hot mot tjänsteman. Svea hovrätt fastställer tingsrättens dom helt och hållet. (Blendox Lexnova)
