En utländsk man anhölls 12 oktober 2014 på sannolika skäl misstänkt för rattfylleri och olovlig körning efter en körning i Halmstadtrakten.
Kvalificerad flyktfara
I anhållandebeslutet hänvisade åklagaren till så kallad ”kvalificerad flyktfara” enligt rättegångsbalken eftersom mannen saknar hemvist i Sverige.
Mannen häktades två dagar senare – i väntan på analysbesked – på sannolika skäl misstänkt för grovt rattfylleri. Eftersom det ansågs finnas risk för att mannen skulle avvika eller undandra sig lagföring häktades han med flyktfara som grund (enligt 24 kap. 1 § första stycket 1 RB).
Sen 15 oktober lottades ärendet på en kammaråklagare som den 20 oktober fick del av förundersökningsprotokollet där det framgick att mannen hade haft 0,44 promille vid provtagningen.
Den 24 oktober väckte åklagaren åtal vid Halmstads tingsrätt för olovlig körning och rattfylleri av normalgraden. Målet lottades samma dag på en rådman som hade målet på sitt bord från den 24 till och med den 29 oktober - till dess att en kollega tog över det inför kommande huvudförhandling.
Först när domarkollegan tog över ärendet uppmärksammades det att mannen hade häktats på sannolika skäl misstänkt för grovt rattfylleri men att han utifrån analysbeskedet bara hade åtalats för brott av normalgraden. Häktningsbeslutet hävdes omedelbart men mannen hade vid det laget hunnit sitta frihetsberövad utan laga grund i över en vecka – från den 20 till den 29 oktober.
Nekade till brott
Åklagaren och rådmannen åtalades för tjänstefel med Hovrätten för Västra Sverige som första dömande instans. Orsaken var att åtalet bland annat gäller en rådman vid tingsrätten som åtalas för brott i tjänsten.
Både åklagaren och rådmannen medger de faktiska omständigheterna men nekar till brott – i första hand eftersom det enligt dem inte handlar om straffbar oaktsamhet och i andra hand eftersom tjänstfelen ska betraktas som ringa, vilket inte är straffbart.
Den åtalade åklagarens berättelse redovisas i hovrättens dom:
”När han fick ärendet konstaterade han att det gällde en utländsk medborgare som var häktad för grovt rattfylleri. Det var ett rutinärende och han utfärdade ett generellt direktiv… När han tittade i blanketten såg han att anhållningsbeslutet var grundat på kvalificerad flyktfara. Han borde ha kontrollerat i häktningsprotokollet men gjorde inte det. Han hade inte klart för sig skillnaderna mellan flyktfara och kvalificerad flyktfara och tänkte att den kvalificerade flyktfaran fanns med som ’en ventil’.”
Den åtalade åklagaren pekade också på att ”arbetssituationen var ansträngd bland annat på grund av att flera kollegor hade semester eller var på kurs”.
Även rådmannens berättelse redovisas i domen:
”Hon kände till att det rörde sig om en utländsk medborgare som var häktad för grovt rattfylleri. Hon hade ingen anledning att misstänka att det var något konstigt med målet och tittade inte i handlingarna. Målet bereddes av en domstolshandläggare som hade delegation att bl.a. sätta ut målet till förhandling och kontrollera att det var rätt åtal. I beredningsuppgifterna ingår även att handläggaren ska kontrollera brottsrubriceringar och frihetsberövanden. Hon litade på att målet handlagts korrekt. Hade hon tittat i handlingarna skulle hon ha upptäckt ’felet’.”
Även rådmannen hänvisade till ”hög arbetsbörda” vid tingsrätten och att hon ”hade mycket att göra vid aktuell tidpunkt”.
Juridiska bedömningar kan inte delegeras
Hovrätten håller inte med åklagaren och rådmannen om att deras gärningar borde vara straffria utan dömer dem i stället till 30 dagsböter vardera för tjänstefel.
Hovrätten konstaterar att åklagaren redan den 20 oktober – alltså när han fick förundersökningsprotokollet – borde ha kontrollerat att förutsättningarna för häktningsbeslutet kvarstod. Att han inte vidtog dessa relativt enkla kontrollåtgärder ledde till att den misstänkte felaktigt satt häktad fram till att åtal väckts - en gärning som enligt hovrätten inte kan anses som ringa.
Efter att åtal väckts och fram till att häktningen, fem dagar senare, hävts har ansvaret också legat på rådmannen – även om hon inte själv har tagit del av handlingarna eftersom målet beretts självständigt av en domstolshandläggare som av misstag rubricerat målet som grovt rattfylleri i domstolens målhanteringssystem.
Hovrätten skriver dock i sina domskäl:
”Enligt hovrättens uppfattning innebär den reglering som beskrivits ovan att vissa beredningsåtgärder utförs av domstolshandläggaren på eget ansvar men att ansvaret för juridiska bedömningar alltid åvilar den ansvariga domaren. När det gäller ställningstaganden i fråga om häktade personer, t.ex. om ett frihetsberövande är lagligen grundat, är det en sådan rättslig fråga som inte kan delegeras till en handläggare.”
Höga krav på rättsväsendets aktörer
Det är i och för sig ovanligt att åklagaren åtalar för ett annat brott än det som häktningen gäller men det har ändå ålegat rådmannen att i samband med stämningen kontrollera frihetsberövandet och häva häktningsbeslutet, anser hovrätten. Genom att inte göra det har hon brustit i de krav på noggrannhet och omsorg som kan krävas av en domare.
Det bör ställas stränga krav på aktörer inom rättsväsendet, bland annat i fråga om frihetsberövanden. Underlåtenheten har resulterat i ett ogrundat frihetsberövande i fyra respektive fem dagar. Tjänstefelen kan inte i något av fallen bedömas som ringa, anser hovrätten.
Foto: Henrik Montgomery/TT
