Det var inte nödvärn när en 22-årig man knivhögg en annan man i magen. Visserligen har båda männen samtyckt till viss våldsanvändning och brottsoffret var beredd på att få ett par smällar men samtycket omfattade inte användningen av kniv.
22-åringen och en annan man åtalades bland annat för försök till dråp under påstående att de tillsammans och i samråd eller samförstånd försökt döda en annan man genom att utdela ett knivhugg i hans mage den 24 januari 2021 på Centralstationen i Göteborg. Våldet orsakade målsäganden ett knivstick på magens högra sida med underliggande skada på tunntarmen, där en bit fick opererar bort, och tarmkäxet samt bukhinneinflammation.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Fälldes för försök till dråp
22-åringen fälldes för försök till dråp och grov misshandel medan den medåtalade friades i Göteborgs tingsrätt. Försvaret argumenterade för att det förelåg en nödvärnsrätt i händelseförloppet som föregick den åtalade gärningen. I det skedet hade brottsoffret börjat ifrågasätta att 22-åringen laddade sin telefon på ett café på Centralstationen där målsäganden satt. Stämningen blev då hotfull och målsäganden gick till attack mot båda de tilltalade.
Tingsrätten menade att en faktisk eller uppfattad nödvärnsrätt kan ha förelegat tidigare under händelseförloppet för såväl målsäganden i samband med att han gick omkring i stationshuset – med hänvisning till det hot han berättat om – som för de tilltalade i anslutning till att målsäganden gick till attack mot dem i stationshuset. Att den fortsatt skulle föreligga för någon av dem efter att deras vägar i praktiken hade kunnat skiljas åt i samband med att målsäganden gick för att hämta sina väskor och de tilltalade gick ut på perrongen och därefter vinkade tillbaka målsäganden ut till dem, vilket målsäganden nappade på, ansågs uteslutet. Den eventuella nödvärnsrätt som i tidigare skede kan ha förelegat förelåg alltså inte när målsäganden kom ut utanför stationsbyggnaden.
Däremot bedömde tingsrätten att samtliga tre i detta skede får anses ha lämnat samtycke till att inlåta sig i ett slagsmål med varandra.
Inte samtycke till knivvåld
Men det samtycke som målsäganden får anses ha lämnat till slagsmål kan inte anses ha omfattat knivvåld, inte minst eftersom det inte hade varit någon kniv framme sedan tidigare.
Och tingsrätten kunde, utifrån vad som framgår på övervakningsfilmen, inte komma till någon annan slutsats än att 22-åringen förhöll sig likgiltig i förhållande till om målsäganden skulle dö av knivhugget.
22-åringen som också dömdes för en våldtäkt i ett annat sammanhang fick sju års fängelse i tingsrätten.
Hovrätten för Västra Sverige instämmer i tingsrättens bedömning att det är utrett att 22-åringen knivhögg målsäganden i magen, att våldet var livsfarligt och att 22-åringen var likgiltig för effekten. Hovrätten instämmer även i tingsrättens bedömning i rubriceringsfrågan. 22-åringen ska således dömas för försök till dråp om det inte har förelegat någon ansvarsfrihetsgrund. Hovrätten gör i denna del följande överväganden:
Förelåg inte nödvärnssituation
Den tilltalade och målsäganden har båda samtyckt till viss våldsanvändning. Målsäganden har berättat att han var beredd på att få ett par smällar för att komma bort från situationen och slippa vara rädd i fortsättningen. Han var inte beväpnad med kniv eller något annat och det har inte heller framkommit något som tyder på att det fanns skäl för 22-åringen att tro att målsäganden samtyckt till att kniv eller andra tillhyggen skulle användas under bråket.
Hans samtycke omfattade således inte, och kunde inte heller omfatta, det knivhugg som kom att utdelas. Den omständigheten att även 22-åringen samtyckt till viss våldsanvändning medförde att det inte för honom förelåg en nödvärnssituation eller ens en inbillad sådan situation (putativt nödvärn).
Hovrätten kommer därför till samma slutsats som tingsrätten, nämligen att 22-åringen ska dömas för försök till dråp. Hovrätten anser dock att brottslighetens samlade straffvärde, med beaktande av asperationsprincipen, ligger något lägre än det straff som tingsrätten har dömt ut. Straffet bestäms till sex års fängelse. (Blendow Lexnova)
