En 15-årig pojke som hade sex med en 13-årig flicka och dömdes för våldtäkt mot barn i tingsrätten döms i stället för sexuellt utnyttjande av barn i hovrätten. Visserligen har relationen styrts utifrån pojkens villkor men den ringa åldersskillnaden och frivilligheten avgör utgången.
Pojken som i dag är 16 år åtalades för våldtäkt under påstående att han haft samlag med en då 13-årig flicka vid fem tillfällen mellan den 1 juni 2021 och den 18 augusti 2021 i Skellefteå kommun.
Han ansågs ha begått gärningen med uppsåt eller var åtminstone oaktsam beträffande omständigheten att målsägande var under 15 år.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Pojkens uppgifter inte trovärdiga
Skellefteå tingsrätt konstaterade att av pojkens egna uppgifter är det utrett att han innan det första samlaget ägde rum visste att målsäganden var 13 år. Han har invänt att han inte kände till att man inte får ha sex med någon som är under 15 år. Enligt tingsrättens mening framstår hans uppgifter i det avseendet inte som trovärdiga.
Under alla förhållanden har en eventuell okunskap från hans sida om lagens innehåll inte varit uppenbart ursäktlig. Åklagarens gärningspåstående är därmed styrkt.
När det gäller frågan om rubricering gjorde tingsrätten bland annat följande överväganden: Målsäganden var vid tiden för gärningen nyss fyllda 13 år och därmed långt från gränsen till sexuellt självbestämmande. Med hänsyn därtill ansåg tingsrätten att omständigheterna inte var sådana att samlagen kan sägas ha byggt på fullständig frivillighet och ömsesidighet. Vid dessa förhållanden fanns det, enligt tingsrätten, inte utrymme att rubricera gärningen som något annat än våldtäkt mot barn.
16-åringen dömdes till ungdomsövervakning i sex månader.
Hovrättens bedömning
Hovrätten för Övre Norrland noterar först att om brott som avses i bland annat 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken med hänsyn till omständigheterna vid brottet är att anse som mindre grovt ska i stället för våldtäkt mot barn dömas för sexuellt utnyttjande av barn (6 kap. 5 § brottsbalken).
16-åringen och målsäganden har under sommarlovet 2021 haft en kärleksrelation som innehållit sexuellt umgänge. Samlagen har skett frivilligt från bådas sida. Under relationen har pojken varit cirka 15 år och fem månader medan målsäganden varit cirka 13 år och två månader. Som tingsrätten angett har inget annat framkommit än att de båda har haft en mognad som motsvarar deras ålder. Det har visserligen framgått av förhören med målsäganden, en vän till henne och målsägandens mamma att parternas relation inte varit helt jämbördig.
Mycket tyder på att relationen styrts utifrån pojkens villkor och att han även utövat en viss kontroll över målsäganden. Med hänsyn till den ringa åldersskillnaden mellan parterna och att det står klart att samlagen skett frivilligt menar dock hovrätten att gärningarna ska bedömas som mindre grova och falla in under bestämmelsen om sexuellt utnyttjande av barn.
Målsägandens låga ålder innebär att gärningarna inte kan anses straffria enligt 6 kap. 14 § brottsbalken.
Pojken döms i hovrätten till ungdomstjänst i 50 timmar. (Blendow Lexnova)
