Den 52-åriga kvinnan befann sig hösten 2014 vid en kommunal rastgård i Skarpnäck i södra Stockholm med sina två hundar.
Utan att kvinnan märkte det lyckades en av hundarna – som sedan två år omfattas av koppel- och munkorgsföreläggande – rymma från rastgården och angripa en förbipasserande kvinna och hennes hund. Hundens ras är något oklar men enligt domen handlar det om ”en tik med rasutseende som en American Staffordshire terrier”.
Försökte slänga bort hunden
Ett vittne uppgav att hon hade sett hur en man tog tag i den attackerande hunden och försökte slänga bort den från kvinnan och hennes hund flera gånger. I samband med detta skulle hundens munkorg ha lossnat varvid hunden lyckades bita kvinnan som fick sår, blåmärken och en skadad foto i tumultet.
Hundägaren åtalades vid Södertörns tingsrätt för vållande till kroppsskada och brott mot lagen om tillsyn över hundar och katter.
Tingsrätten konstaterade att föreläggandet angav att hunden fick vara okopplad i rastgård och att hunden bevisligen hade haft en munkorg på sig även om den fallit av.
Kvinnan hade inte haft kontinuerlig uppsikt över hunden i rastgården och kunde inte redogöra för hur den tagit sig ut från rastgården. Tingsrätten slog också fast att de straffrättsliga aktsamhetskraven på hundägare är höga – och att hundar som tidigare visat prov på att vara bitska normalt ska hållas inhägnade från andra djur och människor.
Inte oaktsamt
Tingsrätten ansåg dock inte att kvinnan borde ha insett risken för att hunden skulle rymma från rastgården. Hon hade heller inte haft någon anledning att misstänka att hunden skulle tappa sin munkorg så att den kunde bitas. Hundägaren kunde därför enligt tingsrätten inte anses ha agerat oaktsamt vilket är ett krav för att kunna fällas för brottet vållande till kroppsskada.
Det mesta talade för att hunden hade haft munkorg inne i rastgården och kvinnan ansågs därför inte heller ha brutit mot föreläggandet.
Hon friades därför helt av tingsrätten.
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu river upp den friande domen och dömer hundägaren helt enligt åtalet.
Döms i hovrätten
Av kvinnans egna uppgifter framgår att hon har varit införstådd med att det fanns hål i rastgårdens stängsel och att hon även hade bedömt att hunden var kapabel att hoppa över stängslet. Det har därför funnits särskild anledning för henne att hålla uppsikt över sin hund – alternativt att hålla den kopplad även i rastgården. Trots detta har hon upptäckt att hunden rymt först när hon hörde den andra hundägaren skrika i samband med attacken.
Munkorgstvånget för hunden är dessutom resultatet av att hennes hund bitit åtminstone två andra hundar tidigare. Kvinnan har dock själv beskrivit hunden som snäll men att den kan överreagera i vissa situationer.
Sammantaget anser hovrätten att det har funnits en ”beaktansvärd risk” för att hunden – utanför rastgården och om den var lös – skulle kunde komma i konflikt med framför allt andra hundar men också med människor. Enligt hovrätten måste kvinnan ha insett detta.
Det framgår också att munkorgen kunde avlägsnas ganska enkelt.
Hundägaren döms nu för vållande till kroppsskada brott mot lagen om tillsyn över hundar och katter till 60 dagsböter à 50 kronor.
Frågan om skadestånd till den attackerade kvinnan avgörs separat.
