Två män som åtalats för grov misshandel med ett basebollträ friades i tingsrätten men fälls i hovrätten. En kvinna som körde den aktuella bilen till en enslig plats döms för medhjälp.
Två män, 19 och 20 år gamla åtalades bland annat för grov misshandel under påstående att de tillsammans och i samråd alternativt i samförstånd misshandlat en man genom att upprepade gånger slå honom mot huvudet med ett basebollträ och med händerna. En 21-årig kvinna åtalades för medhjälp eftersom hon kört de tilltalade och offret till en enslig plats där misshandeln kunde äga rum.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Tände på sin bil
Uppsala tingsrätt friade samtliga när det gällde misshandelsåtalet och menar beträffande 19-åringen att i brist på antingen ett utpekande av vittne eller annan teknisk bevisning som knyter honom till överfallet ”kan inte rätten finna bevisningen robust nog för att åklagaren ska kunna anses ha uppfyllt beviskravet”. Ändå ansåg rätten att det var mycket som tydde på att 19-åringen var personen med basebollträ som misshandlade målsäganden, och att han tände på sin bil för att sopa igen spåren efter brottet.
När det gäller 20-åringen ansågs bevisningen ännu sämre varför också han friades. Beträffande kvinnan skrev tingsrätten att dessutom kan ”ifrågasättas om gärningsbeskrivningen överhuvudtaget är uppfylld även om hon skulle placeras i BMW:n”.
Svea hovrätt gör annan bedömning av bevisläget
Svea hovrätt gör en annan bedömning av bevisläget. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten att det inte föreligger sådana brister i utredningen som utesluter en fällande dom. Det är, skriver domstolen, högst förklarligt att brottsoffret med flera som figurerar i målet med hänsyn till att de är flera år yngre än de påstådda gärningsmännen varit rädda för att ange dem till polisen. Målsäganden har trots det i tingsrätten på ett mycket trovärdigt sätt berättat om händelseförloppet och de olika gärningspersonernas agerande. Hans berättelse stämmer väl överens med de uppgifter han tidigare lämnat till polisen. Han har dessutom till polisen lämnat signalement avseende gärningspersonerna som har kunnat knytas till var och en av de tilltalade på de sätt som är redovisade i tingsrättens dom.
Bedöms som grov misshandel
Vid en sammanvägd värdering av den muntliga bevisningen och den övriga utredningen är det enligt hovrättens mening ställt bortom rimligt tvivel att det var 19-åringen och 20-åringen som tillsammans och i samförstånd misshandlade mannen på det sätt som anges i den aktuella åtalspunkten. På de skäl som åklagaren har anfört i gärningsbeskrivningen ska misshandeln bedömas som grov. Männen döms till skyddstillsyn i förening med fängelse 3 månader vardera.
Åklagaren har också visat att det var den tilltalade kvinnan som körde bilen en del av sträckan till den plats där misshandeln ägde rum. Det är också visat att hon måste ha insett risken för att de två tilltalade skulle komma att utsätta den flera år yngre målsäganden för någon form av misshandel på den ensliga plats dit bilen kördes och att denna misshandel med hänsyn till gärningsmännens fysiska och psykiska övertag skulle kunna komma att bli allvarlig. Hon har trots denna insikt kört bilen och därigenom demonstrerat att hon var likgiltig till en sådan utgång.
Hon döms därför för medhjälp till grov misshandel till skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst 160 timmar. (Blendow Lexnova)
