Hovrätten ändrar tingsrättens dom och dömer en man för ringa narkotikabrott efter att ha hållit i en cigarett innehållande cannabis.
Enligt hovrätten är mannens uppgift om att han inte trodde att cigaretten innehöll narkotika så osannolik att den kan lämnas utan avseende.
Den aktuella dagen skulle mannen träffa tre personer, av vilka han kände två sedan tidigare, för att umgås. Han tog sig till platsen där de skulle ses och möttes av de tre personerna vid en port till ett bostadshus, innan de gick till en utsiktsplats.
En av personerna hade frågat mannen om de skulle röka, men han ville bara umgås och äta något. Han visste dock att de andra hade för avsikt att röka cannabis och när de hade kommit till utsiktsplatsen satte sig en av personerna på en bänk i närheten och tände en joint. Något senare tände en av de andra personerna vad mannen uppfattade som en cigarett utan cannabis och frågade efter en stund om han kunde hålla i den åt honom. När han hållit i den i tio sekunder kom Polisen.
Cigaretten innehöll 0,22 gram cannabis och mannen åtalades därför för ringa narkotikabrott.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Friades i tingsrätten
Under huvudförhandlingen åberopade åklagaren främst uppgifter som mannen själv lämnat under förundersökningen. Av dessa framgick att han inte tagit något bloss av den cigaretten, att han inte visste att det hade rullats två jointar utan att han trodde att det bara var en joint i omlopp som skulle skickas bland de andra personerna. Mot den bakgrunden misstänkte han inte att det han höll i innehöll cannabis.
På fråga om varför han i polisförhör erkänt uppsåt till innehav av narkotikan svarade han att polisen pratat om husrannsakan och att han ville undvika detta genom att erkänna. Han bad också poliserna att ta ett urinprov, men det skedde aldrig.
Tingsrätten konstaterade att det var besvärande för mannen att han tidigare erkänt att han innehaft narkotikan med uppsåt, men ansåg att hans berättelse under huvudförhandlingen inte framstod som så osannolik att den kunde lämnas utan avseende – det tidigare erkännandet till trots. Tingsrätten ansåg det därför inte visat att han insett att det han höll i kunde innehålla narkotika och han ansågs därför inte ha ha haft något uppsåt. Åtalet ogillades därför. En nämndeman var skiljaktig och ville döma mannen enligt åtalet.
Döms i hovrätten
Åklagaren överklagade domen till Svea hovrätt, som nu fäller mannen för ringa narkotikabrott.
Hovrätten anser att omständigheterna att han höll i cigaretten innehållande cannabis med vetskap om att övriga hade för avsikt att röka cannabis ”talar starkt för att han uppsåtligen innehavt narkotikan”. Dessutom var det först i tingsrätten som han uppgav att han inte misstänkte att det han höll i innehöll cannabis och mot denna bakgrund anses uppgiften så osannolik att den kan lämnas utan avseende.
Mannen döms därför till dagsböter för ringa narkotikabrott.
