Hovrätten ändrar tingsrättens friande dom och dömer en man för olovlig körning.
Enligt hovrätten är mannens uppgift om att en vän sagt att han kunde köra på sitt indiska körkort till dess att han skaffat sig ett svenskt körkort ”så anmärkningsvärd att han måste ha insett risken för att han inte fick köra bil”.
Mannen åtalades för att ha kört bil utan giltigt körkort. Han vidgick de faktiska omständigheterna, men uppgav att han inte kände till att han inte fick köra bil med sitt utländska körkort.
Tingsrätten slog fast att mannen, objektivt sett, gjort sig skyldig till olovlig körning men ansåg att utredningen inte höll för att döma honom mot sitt nekande.
Mannen hade nämligen uppgett att en kompis uppgett för honom att han fick köra bil med sitt indiska körkort till dess att han skaffat ett svenskt sådant. Detta även om han inte hade kontrollerat med någon myndighet om kompisens uppgift var riktig. Han frikändes därför.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
”Anmärkningsvärd” uppgift
Domen överklagades av åklagaren till hovrätten, som nu fäller mannen för olovlig körning.
Enligt hovrätten är mannens uppgift om att en landsman sagt att han kunde använda sitt indiska körkort till dess att han skaffat sig ett svenskt körkort ”så anmärkningsvärd att han måste ha insett risken för att han inte fick köra bil”. Dessutom har han inte gjort några ”seriösa efterforskningar i frågan” och måste därför ha varit likgiltig för att han inte hade rätt att köra bil.
Han döms därför till dagsböter för olovlig körning.
