Efter en friande dom i tingsrätten dömdes advokaten i hovrätten för grov penningtvätt och näringspenningtvätt efter att ha gjort två överföringar från en klients klientmedelskonto. Riksåklagaren anser inte att en prövning av advokatens överklagande till HD är av vikt för ledning av rättstillämpningen.
Advokaten åtalades för grovt penningtvättsbrott och näringspenningtvätt efter att två överföringar gjorts från en av hans klienters klientmedelskonto på byrån. Den ena överföringen var på 250 000 kronor till en man och den andra överföringen var på 75 000 kronor till klientens sambo.
Advokatens försvarare advokat Johan Eriksson överklagade hovrättsdomen till Högsta domstolen som i sin tur ville ha svar från Riksåklagaren på överklagandet innan man kan gå vidare med besked om prövningstillstånd ska beviljas eller ej.
Advokatens inställning i sak
Advokaten uppger att han inte gjort sig skyldig till brott då överföringama som skett är undantagna från penningtvättsdirektivets tillämpningsområde eftersom han agerat såväl i egenskap av försvarsadvokat som i enlighet med reglerna om god advokatsed. Under alla förhållanden har han agerat i god tro och överföringarna har saknat penningtvättssyfte. För det fall Högsta domstolen inte delar denna bedömning ska advokaten i allt fall frikännas från ansvar då han enligt det advokatetiska regelverket varit skyldig att genomfora överföringarna för att inte åsidosätta god advokatsed. Han har därmed befunnit sig i konstitutionell nöd.
När det gäller frågan om prövningstillstånd uttalar advokaten att en prövning av hans överklagande skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen.
Enligt advokaten finns det ett övergripande behov av klargörande från högsta instans då frågorna inte är prövade tidigare och har stor betydelse för alla advokater. Det anges vara av största vikt att advokater har tillgång till tydlig vägledning avseende hur de ska agera i förhållande till penningtvättsregleringen. Detta särskilt eftersom det inte är ovanligt att en advokat åtar sig uppdrag i såväl civilrättsliga som straff-/processrättsliga angelägenheter för samma klient och därav befinner sig i en situation med dubbla roller.
RÅ:s svar på överklagandet
Riksåklagaren skriver i sitt 18-sidor långa svar att hon delar hovrättens uppfattning att de medel som advokaten har hanterat härrör från hans klients brottsliga verksamhet och att syftet med överföringarna var att dölja att pengarna härrörde från denna verksamhet och att främja att hans klient skulle kunna tillgodogöra sig dem.
Objektivt sett har advokaten därmed gjort sig skyldig till penningtvättsbrott och näringspenningtvätt, enligt RÅ.
”Vad gäller brottens subjektiva sida har hovrätten utifrån omständigheterna i samband med överföringarna och vad N.N då visste om X.X och dennes situation, funnit att han insett att det funnits en avsevärd risk både för att pengarna han överförde härrörde från brottslig verksamhet och för att syftet med överföringarna var att dölja nämnda förhållande samt att främja möjligheten för X.X eller någon annan att tillgodogöra sig pengarna. Risken för att det förhöll sig på detta sätt hindrade dock inte N.N att göra överföringarna”, skriver RÅ.
RÅ delar även hovrättens uppfattning att advokaten handlat med likgiltighetsuppsåt.
”Enligt min mening pekade emellertid omständigheterna så tydligt på att det var fråga om pengar som härrörde från brott och att överföringarna gjordes i penningtvättssyfte att N.N måste ha uppfattat att sannolikheten för att så var fallet var mycket stor”, skriver RÅ.
Faller under PTL:s tillämpningsområde
När det gäller advokatens rättsliga invändningar i Högsta domstolen anser RÅ i likhet med hovrätten att de penningöverföringar advokaten dömts för inte har varit undantagna från PTL:s tillämpningsområde. Av Advokatsamfundets vägledning för advokater beträffande penningtvättslagstiftningen framgår tydligt att samfundets uppfattning är att det är uppdragsförhållandets karaktär som är avgörande vid bedömningen av om penningtvättslagstiftningen är tillämplig, endast vissa typer av advokatuppdrag omfattas.
”De medel som sattes in på det i målet aktuella klientmedelskontot utgjorde överskjutande medel från de civilrättsliga tvister i vilka förlikning träffats och där X.X företräddes av kollegor till N.N. Uppdragen avseende tvisterna är sådana advokatuppdrag som omfattas av bestämmelsema i PTL. Även den fortsatta hanteringen av de sålunda influtna medlen måste rimligtvis komma att falla under PTL:s tillämpningsområde. I sammanhanget kan också konstateras att medlen helt saknade koppling till N.Ns uppdrag som försvarare for X.X”.
Samfundets vägledning för advokater
Vidare skriver RÅ att det med hänsyn till regleringen i den grundläggande punkten om advokatens roll och främsta skyldigheter står klart att det inte är förenligt med god advokatsed att på en klients uppdrag vidarebefordra medel i situationer som de i målet.
”Tilläggas kan att Advokatsamfundet i vägledningen för advokater beträffande penningtvättslagstiftningen, i och för sig i tiden efter de i målet aktuella gärningana, uttalat att en advokat alltid bör vara uppmärksam på att transaktioner via klientmedelskonton innebär en risk för att utnyttjas i penningtvättssyfte. Vidare uttalas att försiktighet utifrån allmänna utgångspunkter och straffsanktionerade gärningar i brottsbalken m.m., bör iakttas i sådana fall som medel avseende arvoden kan misstänkas härröra från brottsliga gärningar”.
Begränsad praktisk betydelse
RÅ anser sammanfattningsvis i likhet med hovrätten att advokaten bör dömas for grovt penningtvättsbrott och näringspenningtvätt. Inte heller när det gäller frågorna om rubricering och påföljd har RÅ någon annan uppfattning än hovrätten.
RÅ nämner även att det är mycket sällan förekommande att advokater åtalas för brott mot penningtvättsbrottslagen.
”Enligt min mening visar det mycket ringa antalet fall i sig att en prövning av det nu aktuella överklagandet skulle vara av begränsad praktisk betydelse för domarnas och åklagarnas operativa arbete. När det gäller de frågor om penningtvättsdirektivets och PTL:s tillämplighet som tas upp i N.Ns överklagande finns också ledning att hämta i Advokatsamfundets vägledning för advokater beträffande penningtvättslagstiftningen. Sammanfattningsvis anser jag att en prövning av N.Ns överklagande inte skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. Jag avstyrker därför prövningstillstånd”.
