Rättsutlåtandena och förhören med två professorer i ett fastighetsmål avfärdas som bevisning av tingsrätten.
Rätten skriver: ”Någon bevisning om vad som utgör gällande rätt behövs inte. Domstolen känner lagen”.
Det aktuella målet handlar om bättre rätt till fastighet och som bevisning har de kärande i målet bland annat åberopat rättsutlåtanden skrivna av två välkända professorer.
Svaranden i målet har yrkat att tingsrätten ska avvisa rättsutlåtandena som bevisning. Som skäl därför anförde de följande: Som framgår av 35 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken erfordras ingen bevisning om innehållet i svensk rätt (”iura novit curia”). Bevisning tar i stället sikte på förekomsten eller ickeexistensen av konkreta omständigheter, ytterst på konkreta rättsfakta.
Eftersom rättsintygen av och förhören med professorerna är utlåtanden och förhör om innehållet i gällande rätt och inte om förekomsten eller ickeexistensen av konkreta omständigheter, utgör dessa inte bevisning, och ska därför avvisas.
”Domstolen känner lagen”
Skaraborgs tingsrätt går nu på svarandens linje och avvisar utlåtandena som bevisning. Enligt domstolen avser inte rättsutlåtandena och förhören med professorerna att bevisa konkreta omständigheter med bäring på tvisten. Domstolen skriver:
”Genom utlåtandena framför professorerna sin syn på hur gällande svensk rätt bör tillämpas på omständigheterna i det aktuella fallet. Någon bevisning om vad som utgör gällande rätt behövs inte. Domstolen känner lagen. Rättsutlåtandena utgör alltså inte bevisning i rättegångsbalkens mening och ska därför inte tillåtas att åberopas som just bevisning”.
Detta hindrar dock, tillägger tingsrätten, inte käranden att pläderingsvis hänvisa till och hänföra sig till rättsutlåtandena. Eftersom rättsutlåtanden inte betraktas som bevisning kan den som avgivit ett rättsutlåtande inte heller underkastas förhör. (Blendow Lexnova)
