I augusti 2008 köpte ett par en del av en fastighet i Strängnäs. Med hjälp av köpebrevet fick de lagfart på hela fastigheten.
Efter försäljningen blev parterna oense om försäljningen hade gällt hela eller bara en del av fastigheten.
Säljaren ville att Eskilstuna tingsrätt skulle slå fast att han hade rätt till den del av fastigheten som enligt honom inte ingick i överlåtelsen.
Ord mot ord
Tingsrätten konstaterade att marken som var föremål för försäljningen har specificerats på olika sätt i köpekontraktet jämfört med i köpebrevet.
Ordalydelsen enligt köpebrevet pekade på att hela fastigheten omfattades. Däremot uppgavs i köpekontraktet att endast en på en karta utritad del omfattades.
Parterna hade lämnat olika uppgifter om vad som diskuterats i samband med överlåtelsen.
Sammantaget ansåg tingsrätten att det saknades grund för att bedöma att köpebrevet inte överensstämde med parternas överenskommelse och yrkandet från säljaren ogillades.
Köpebrevet har företräde
Svea hovrätt konstaterade att både brevet och kontraktet uppfyllde jordabalkens formkrav och därmed var giltiga köpehandlingar. Enligt hovrätten borde utgångspunkten dock vara att köpebrevet har företräde framför köpekontraktet.
När det gällde frågan om vad som diskuterats vid förhandlingarna innan kontraktet undertecknades stod ord mot ord.
”Hovrätten ifrågasätter inte att X (säljarens) avsikt var att en del av fastigheten inte skulle ingå i köpet. Det går däremot inte att dra slutsatsen utifrån uppgifter att Y och Z (köparna) har uppfattat det på samma sätt.”
Kan inte visa gemensam partsavsikt
Hovrätten kom därför fram till att säljaren inte hade kunnat visa att den gemensamma partsavsikten hade varit en annan än ordalydelsen i köpebrevet. Därför kunde inte säljaren anses ha bättre rätt till fastighetsdelen. Hovrätten fastställde därför tingsrättens dom.
Två hovrättsråd var dock skiljaktiga och anssåg att säljarens talan ska bifallas.
Säljaren överklagade domen till Högsta domstolen och uppgav bland annat att köparna, med tanke på köpekontraktets lydelse, måste ha varit införstådda i att endast en del av fastigheten var föremål för överlåtelsen och att det därmed fanns en gemensam partsavsikt angående detta.
Enligt säljaren bör paret ha bevisbördan för att stadgandet i köpekontraktet inte längre gällde när köpebrevet undertecknades.
Högsta Domstolen beslutar nu att bevilja prövningstillstånd.
