Kvinnan och mannen gifte sig i Iran i januari 2006. I äktenskapskontraktet ingick avtal om så kallad mahr – en muslimsk brudgåva – som bland annat bestod av 700 guldmynt av typen Bahar Azadi.
Kvinnan och mannen bor nu i Sverige och skilde sig i januari 2008.
Vill ha 700 guldmynt
Kvinnan vände sig till Umeå tingsrätt och begärde att mannen skulle dömas att betala värdet av de 700 guldmynten i svenska kronor till henne. Kvinnan hävdade att iransk rätt var tillämplig på avtalet medan mannen påstod att svensk rätt skulle tillämpas.
Tingsrätten beslutade att avgöra frågan genom en så kallad mellandom och kom sammanfattningsvis fram till att svensk lag skulle tillämpas på avtalet.
Hovrätten för Övre Norrland konstaterade att det muslimska avtalet om mahr antingen kunde ses som ett ”eget rättsinstitut” utan motsvarighet i svensk rätt – vilket i så fall innebar att iransk lag skulle tillämpas – eller som en ”äktenskapsrättslig reglering” av makarnas ekonomiska förhållanden.
Iransk lag ska tillämpas
Hovrätten pekade på lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden där det framgår att makarna själva kan avtala om vilket lands lag som ska vara tillämplig.
I äktenskapskontraktet angavs en rad olika villkor och administrativa tillvägagångssätt som enligt hovrätten hänvisade till just iransk lag. Äktenskapet ingicks dessutom i Iran och enligt iranska lagar och traditioner.
HD prövar fallet
Hovrätten kom därför fram till att äktenskapskontraktet innebar att iransk lag skulle tillämpas – oavsett om avtalet om mahr skulle ses som ett ”eget rättsinstitut” eller som en ”äktenskapsrättslig reglering” av makarnas ekonomiska förhållanden. Hovrätten rev därför upp tingsrättens dom.
Mannen överklagade hovrättens dom till Högsta domstolen och hävdade att Svea hovrätt i ett liknande ärende hade beslutat att svensk lag skulle tillämpas och att rättsläget därför var oklart.
Högsta domstolen beslutar nu att ta upp målet till prövning.
