Mannen och kvinnan hade varit i vårdnadstvist om sin son – en process som slutade med en överenskommelse om gemensam vårdnad, stadigvarande boende för sonen hos kvinnan och umgänge med pappan.
Kvinnan ställde in umgängestillfällen
Många umgängestillfällen ställdes dock in av kvinnan och umgänget kom att fungera dåligt. Socialkontoret inledde dessutom en utredning på grund av sonens höga frånvaro från skola och förskola.
I samband med ett jullov åkte kvinnan, som är norsk medborgare, med sonen till Norge där de sedan stannade kvar och bosatte sig. Pojken sattes också i norsk skola.
Mannen gjorde en polisanmälan mot kvinnan om egenmäktighet med barn.
Kvinnan åtalades vid Linköpings tingsrätt. Själv hävdade hon att hon hade åkt till Norge för att söka sjukvård där enligt rekommendationer från hennes svenska läkare.
Enligt kvinnan hade sonen trivts så bra i Norge att de helt enkelt hade bestämt sig för att stanna där. Hon påstod också att hon hade haft mannens samtycke till resan.
Utan samtycke
Tingsrätten ansåg dock att det var bevisat att resan till Norge hade skett utan samtycke från mannen. Tingsrätten konstaterade också att mannen, före avresan, hade uppmanats av de sociala myndigheterna att söka ensam vårdnad om sonen på grund av de missförhållanden som ansågs föreligga hos kvinnan.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”För att fråga skall vara om ett bortförande krävs att det handlar om en inte helt tillfällig vistelse. Av omständigheterna har framgått att X (den tilltalade) kort efter ankomsten till Norge skaffat sig bostad och placerat barnen i norsk skola. Rätten anser därmed visat att X avsikt redan vid avresan varit att kvarbli i Norge. Genom att på så sätt som skett flytta till ett annat land utan att meddela sig med den andre vårdnadshavaren eller på annat sätt upprätthålla kontakt är att se som ett bortförande.”
Fyra månaders fängelse
Tingsrätten slog därmed fast att kvinnan hade fört bort sonen utan beaktansvärda skäl och hon dömdes därför för egenmäktighet med barn till fyra månaders fängelse.
Kvinnan överklagade domen till Göta hovrätt som nu mildrar påföljden.
Hovrätten anser liksom tingsrätten att gärningens straffvärde i och för sig motsvarar fyra månaders fängelse.
Med hänsyn till att kvinnan tidigare är ostraffad och verkar leva under ordnade förhållanden bedömer dock hovrätten att det saknas särskild anledning att befara att hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Därför anser hovrätten att det finns förutsättningar för att bestämma påföljden till villkorlig dom i förening med 70 dagsböter.
