En man som är medlem i ett dansband som har varit verksamt sedan 60-talet förlorar tvisten mot skivbolaget Warner Music Sweden.
Dansbandet fick 1973 skivkontrakt med ett bolag som senare har ”gått upp” i Warner. Detta kontrakt innehöll vissa bestämmelser om royalty till bandet men föreskrev ingenting uttryckligt om överlåtelse av bandets rättigheter.
Ingen inskränkning
I två senare avtal från 1975 och 1984 har dock bandet enligt en paragraf överlåtit inspelningarna till bolaget utan någon inskränkning i äganderätten eller användningen.
Mannen har stämt Warner och begärt att Stockholms tingsrätt ska förbjuda skivbolaget att överlåta inspelningarna digitalt – till exempel som streaming via Spotify och genom försäljning via iTunes.
Tingsrätten konstaterar dock att formuleringen av den bestämmelse som återfinns i de senare skivkontrakten starkt talar för att all form av användning ska omfattas – utan begränsning till viss teknik.
Vinylskivor och kassettband
Royaltybestämmelserna i avtalet utgår i och för sig från de utnyttjanden som förekom när avtalet ingicks – det vill säga vinylskivor och kassettband - men detta är enligt domstolen ingenting som ändrar tolkningen.
Expertvittnen som åberopats av Warner har också förklarat att gamla skivkontrakt i allmänhet saknar detaljerade bestämmelser om rättighetsöverlåtelser men att avsikten genomgående har varit att ge skivbolaget en exklusiv distributionsrätt som även omfattar nya, ännu okända distributionsformer - även om nya tekniker som till exempel så kallade on demand-tjänster i vissa fall har medfört en omförhandling av artisternas ersättning.
Tingsrätten anser samtidigt att även åren 1973-1975 ska omfattas, bland annat eftersom Warner efter 1975 har betalat en högre royalty även retroaktivt.
Omfattade CD innan sådana fanns
Att avtalen ostridigt har omfattat CD-skivor trots att tekniken inte fanns när avtalen ingicks talar även det för bolagets tolkning, liksom den omständigheten att mannen vid tidigare tillfällen har fakturerat Warner för on demand-nyttjande utan invändning.
Warner har därför inte gjort något intrång i mannens rättigheter och talan ogillas därför. Han åläggs istället att ersätta Warners rättegångskostnad med 420 000 kronor.
Solna tingsrätt gjorde nyligen en motsatt bedömning i ett liknande fall – se Dagens Juridik 2015-09-22 och Veckans Juridik 2015-10-01.
