Hovrätten ändrar tingsrättens friande dom och fäller en 63-årig man för våldsamt motstånd i samband med ett krogbesök i Kalmar förra sommaren.
Till skillnad från tingsrätten bedömer hovrätten att ordningsvakten lämnat en klar, sammanhållen och trovärdig berättelse om ingripandet – och åklagarens gärningspåstående anses vara bevisat.
En 63-årig man åtalades vid Kalmar tingsrätt för våldsamt motstånd. Åklagaren påstod att mannen, i samband med att två ordningsvakter skulle avlägsna från en krog och belägga honom med handfängsel, hade krängt med kroppen och armarna samt hållut in armarna under magen.
63-åringen förnekade gärningen och uppgav att de var fem män som åkte motorcykel till Kalmar för att åka runt på Öland. De tog in på hotell och gick därefter ut för att äta middag och ta ett par öl. Vid 23-tiden var han väldigt trött och bestämde sig för att ta sig tillbaka till hotellet medan de andra stannade kvar. På vägen tillbaka upptäckte han att han hade glömt sin jacka med nycklar och alla tillhörigheter på krogen. När han återvände till serveringen kom en vakt fram och bad honom sitta ned på grund av pandemireglerna, varpå han svarade att han visste om det men att han var på väg för att hämta sin jacka hos ett sällskap.
Vakten sa då att han var för berusad och det uppstod en hetsig ordväxling dem emellan. Han bad om att få se vaktens legitimation och då small det – vakten kopplade ett grepp kring hans högra överarm. Det svartnade och när han vakande låg han på marken. Han förstod inte vad som pågick och försökte resa sig men fick ett knä eller slag i ryggen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Friades av oenig tingsrätt
Enligt tingsrätten hade 63-åringen på ett detaljerat och tydligt sätt berättat om händelseförloppen och hans minnesbilder från händelsen framstod som klarare än ordningsvaktens. Det saknades utredning i övrigt som gav stöd åt vaktens berättelse.
Ordningsvakten hade i sin myndighetsutövning visserligen haft rätt att avlägsna 63-åringen. Det våld som utövades framstod dock som oproportionerligt i förhållande till situationen. Enligt tingsrätten framstod mannens reaktion, att han i det inledande skedet drog åt sig armen när vakten tog tag i denna, som en naturlig reaktion, snarare än att han försökte sätta sig till motvärn. Inte heller kunde det anses vara styrkt att mannen gjorde motstånd genom att han instinktivt försökte resa sig från marken med armarna. Åtalet ogillades därför.
En tingsrättsfiskal och en nämndeman var skiljaktiga i ansvarsfrågan och ansåg att mannen skulle dömas enligt åtalet.
Hovrätten gör annan bedömning
Åklagaren överklagade till Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle döma 63-åringen för våldsamt motstånd och bestämma påföljden till dagsböter.
Hovrätten konstaterar, till skillnad från tingsrätten, att ordningsvakten har lämnat en klar, sammanhållen och trovärdig berättelse om den aktuella händelsen. Han har gjort sina iakttagelser i tjänsten och under ed beskrivit att 63-åringen vid ingripandet gjorde motstånd på sätt som omfattas av gärningsbeskrivningen. De uppgifter som vakten har lämnat framstår dessutom som tillförlitliga. Det kan dessutom noteras att 63-åringen själv har berättat att ingripandet föregicks av en hetsig ordväxling, att han drog åt sig armen när vakten grep tag i honom och att han försökte resa sig upp när han blev nerlagd på marken för att beläggas med handfängsel.
Som tingsrätten angett i sin skiljaktiga mening har det inte förelegat någon situation som inneburit att 63-åringen haft rätt att sätta sig till motvärn och som kan frita honom från ansvar. Det är således bevisat att mannen har gjort sig skyldig till våldsamt motstånd på sätt som åklagaren påstått. Han ska därför dömas till påföljden 40 dagsböter å 520 kronor. (Blendow Lexnova)
