En imam med uzbekiskt ursprung utsattes i februari 2012 för ett attentat i anslutning till sin bostad i Strömsund. Imamen hade sex år tidigare flytt till Sverige efter att i Uzbekistan ha utsatts för trakasserier och förföljelser i sin egenskap av uttalad regimkritiker och ledargestalt för oppositionen.
Uzbekistan hade försökt få imamen utlämnad misstänkt för terrorism men den internationella efterlysningen återkallades efter att svensk åklagare hade begärt underlag och häktningsbeslut från uzbekisk domstol.
Bestående men
Vid attentatet sköts imamen i bakhuvudet när han befann sig i trapphuset utanför sin lägenhet. Den tekniska undersökningen visade att skytten troligen hade väntat i källartrappan för att sedan gå upp bakifrån och avlossa skottet.
Imamen tillfogades livshotande skador och har än idag svåra och bestående men.
Två uzbekiska medborgare bosatta i Sverige åtalades senare för medhjälp till mordförsök – för att bland annat ha hjälpt till med att lokalisera imamen – men friades sommaren 2013. Hovrätten för Nedre Norrland konstaterade då att det fanns ”mycket besvärande omständigheter”, bland annat meddelanden som hade utväxlats efter attentatet, men drog slutsatsen att de tilltalade inte hade varit införstådda med mordplanerna.
En 37-åring uzbekisk man, som besökt Sverige upprepade gånger i februari 2012 och som i utredningen pekades ut som attentatsmannen, hade då varit häktad i sin utevaro i ett drygt år.
I januari 2015 kunde 37-åringen gripas i Ryssland och senare lämnas ut till Sverige.
18 år i tingsrätten
Mannen dömdes i Östersunds tingsrätt till 18 års fängelse för mordförsöket. Domstolen pekade bland annat på en ryggsäck som påträffats i anslutning till brottsplatsen som hade åberopats som bevisning. Ryggsäcken innehöll en revolver – dessutom med ljuddämpare – av samma kaliber som attentatsvapnet men någon ballistisk jämförelse kunde inte göras eftersom kulan fortfarande är kvar i imamens huvud.
Revolvern saknade fingeravtryck och andra spår men 37-åringens DNA har kunnat säkras på ryggsäcken och andra lösa saker som funnits i den.
Vid ryggsäcken har polisen säkrat däckspår som stämmer överens med däcken på en bil som hyrts av 37-åringen kort tid före attentatet. Kameraövervakningsbilder, vittnesuppgifter och mobiltelefonuppgifter visar också att han har varit på plats i Strömsund i samband med attentatet. Han har dessutom vid flera tillfällen befunnit sig i omedelbar närhet av imamens bostad och bland annat sovit i en bil utanför hans hus mitt i vintern.
Under tiden i Sverige har 37-åringen haft ett mycket stort antal telefonkontakter med ett telefonnummer i Ryssland, varav flera direkt efter skjutningen.
37-åringen har då också genast lämnat Strömsund och även skyndsamt lämnat Sverige. Efter de upprepade besöken i februari 2012 har han så vitt känt heller aldrig återvänt hit innan han greps.
Livstid i hovrätten
Tingsrätten ansåg inte att livstids fängelse var motiverat men underströk att det handlade om ett förslaget och planerat brott som lämnat brottsoffret invalidiserat och som har utförts som ett beställningsmord. Påföljden hade också blivit livstid om brottet hade fullbordats och tingsrätten konstaterade - med stöd i Högsta domstolens avgörande i det så kallade balkongmålet - att den omständigheten att imamen överlevt bara skulle medföra en mindre reduktion av straffvärdet.
Mannen dömdes därför till 18 års fängelse och 310 000 kronor i skadestånd.
Hovrätten för Nedre Norrland går nu på åklagarens linje och skärper påföljden till livstids fängelse.
Hovrätten instämmer helt i tingsrättens bedömningar i skuldfrågan men pekar på att omständigheterna kring gärningen måste anses som ”synnerligen försvårande” – någonting som enligt HD:s praxis innebär att påföljden ska bestämmas till livstids fängelse.
Hovrätten pekar bland annat på den noggranna planeringen och hänsynslösheten i samband med skjutningen – där imamen inte har haft någon möjlighet att komma undan.
Inte bevisat att Uzbekistan ligger bakom
Det är också försvårande att det handlar om ett torpeduppdrag med en skytt som rest till Sverige med skjutningen som enda uppdrag, för att efteråt i princip omedelbart lämna landet – någonting som har försvårat utredningen och försämrat möjligheterna att gripa gärningsmannen.
Åklagaren har åberopat bevisning om att attentatet har beställts av den uzbekiska staten, men hovrätten anser i likhet med tingsrätten, att det inte går att slå fast vem eller vilka som ligger bakom uppdraget.
Hovrätten konstaterar dock att det finns en hel del omständigheter som talar för att motivet till gärningen kan ha varit religiöst eller politiskt och att imamen har angripits just på grund av sin ställning som imam.
