Den 53-årige mannen åtalades vid Sundsvalls tingsrätt för grov våldtäkt mot barn. Enligt åtalet hade mannen vid minst 25 tillfällen under cirka fyra års tid haft sex med en flicka som hade varit tio år då övergreppen började.
Mannen medgav de faktiska omständigheterna men ansåg att gärningarna borde rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn.
Fotograferade och filmade
Tingsrätten underströk att flickan hade varit ung när övergreppen hade påbörjats och att gärningarna hade pågått regelbundet under en lång tid. Mannen hade också tagit över 850 bilder och spelat in över 100 filmer av övergreppen.
Eftersom flickan hade varit orolig för att han skulle sprida materialet till hennes vänner hade hon också hamnat i ett slags beroendeställning till mannen, enligt tingsrätten.
Tingsrätten gick därför på åklagarens linje och rubricerade gärningarna som grov våldtäkt mot barn. Mannen dömdes till åtta års fängelse och 450 000 kronor i skadestånd till flickan.
Mannen överklagade domen till Hovrätten för Nedre Norrland och begärde att både straffet och skadeståndet skulle sänkas.
Försiktig med straffhöjning
Hovrätten pekar nu på att tingsrätten har lagt brottslighetens ”upprepade karaktär” till grund både för brottsrubriceringen och straffet. Enligt hovrätten innebär dock den upprepade brottsligheten inte att straffvärdet blir så högt som tingsrätten kom fram till.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Som hovrätten nyss har varit inne på blir straffvärdet normalt högre om det handlar om flera gärningar och flera brott. För vissa typer av sexualbrott har dock Högsta domstolen ansett att det finns anledning att vara försiktig med att betrakta brottslighetens upprepade karaktär som straffhöjande när brotten är riktade mot samma målsägande. Det som får anses framgå av Högsta domstolens avgörande är att detta synsätt inte ska gälla för alla sexualbrott mot samma målsägande.”
Hovrätten skriver att det i och för sig är oklart exakt vilken typ av fall som HD tar sikte på och att HD:s resonemang i det specifika fallet gällde en tonårsflicka och gärningar som ”i högre grad” prägaldes av frivillighet än i det aktuella fallet.
Sänker straffet med två år
Annan praxis talar enligt hovrätten för att upprepad brottslighet ska påverka det samlade straffvärdet mindre vid allvarlig brottslighet. Detsamma gäller enligt praxis brottslighet som har ett ”starkt samband i tid och rum”.
Med hänsyn till denna praxis och oklarheten i HD:s uttalande bedömer hovrätten att brottslighetens ”upprepade karaktär” endast i mycket begränsad mån medför ett överskjutande straffvärde. Hovrätten anser därför att straffmätningsvärdet inte är så högt som tingsrätten har kommit fram till.
Straffet ändras därför till sex års fängelse. Skadeståndet sänks också till 350 000 kronor.
