Mannen stämde sin arbetsgivare och krävde ersättning för utebliven lön och semesterersättning för en period mellan april 2010 till augusti 2012 med sammanlagt knappt 175 000 kronor. Han krävde också allmänt skadestånd med 25 000 kronor för brott mot semesterlagen.
Enligt mannen hade det byggbolag där han arbetade betalat ut för lite lön och semesterersättning – någonting som han också hade sagt till om varje månad.
Bolaget, å sin sida, hävdade att mannens anställningsavtal i och för sig var dåligt utformat men att avtalet inte kunde tolkas på annat sätt än att ersättning utgick för arbetade timmar. Bolaget påstod att mannen hade mycket oanmäld frånvaro och hänvisade till utdrag från en stämpelklocka.
Tingsrätten på mannens linje
Uppsala tingsrätt konstaterade att mannen enligt anställningsavtalen hade rätt till en månadslön på cirka 26 000 kronor. Det framgick ingenstans att den avtalade månadslönen skulle vara beroende av hur många timmar den anställde arbetade.
Eftersom avtalet hade utformats av bolaget ansåg tingsrätten att eventuella oklarheter i avtalet skulle ligga bolaget till last. Tingsrätten godtog därför mannens beräkning av både lön- och semesterersättning och gav honom rätt i den delen av hans krav.
Bolagets uppgift att mannen fått viss semesterersättning utbetald hade inte motsagts av mannen. Det allmänna skadeståndet bestämdes därför till 10 000 kronor. Sammanlagt skulle bolaget enligt tingsrättens dom betala ut knappt 185 000 kronor till mannen.
Bolaget överklagade domen till Arbetsdomstolen och lyfte där bland annat fram att löneavdragen gjorts eftersom mannen hade varit frånvarande från arbetet. Enligt bolaget hade mannen inte heller anmärkt på någon av de lönespecifikationer han hade fått.
Mannen själv framhöll att han hade stått till förfogande och därför hade rätt till lön – även om arbetsgivaren inte gett honom några arbetsuppgifter.
Skyldig att vara på jobbet
Efter bolagets överklagande konstaterar Arbetsdomstolen att avtalen innebar att arbetstiden var förlagd till dagtid mellan måndag och fredag. Mannen har därför varit skyldig att vara på jobbet under dessa tider.
Enligt utdragen ur bolagets tidsredovisningssystem hade mannen varit på arbetet i långt mindre utsträckning än den tid som han enligt avtalen skulle inställa sig till förfogande.
Mannens invändningar om att stämpelklockan inte alltid fungerade var vaga enligt AD. Det är inte heller bevisat att mannen under den aktuella tiden anmärkt på att lönespecifikationerna var felaktiga.
Rätt med avdrag
Arbetsdomstolen konstaterar därför att arbetstagaren inte har funnits till bolagets förfogande i större utsträckning än vad bolaget gjort gällande. Bolaget har agerat rätt när man gjort avdrag på lönen och AD ändrar tingsrättens dom i denna del.
Men AD påpekar samtidigt att bolaget räknat in mannens semesterlön i månadslönen och att mannen därför har rätt till 5 000 kronor i allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen.
