Justitieombudsmannen Cecilia Renfors har genomfört en granskning av förvarstider i ärenden om handräckning enligt LVM (lagen om vård av missbrukare i vissa fall). Granskningen omfattar samtliga polisregioner under en period på 18 månader – från den 1 juli 2013 till den 31 december 2014.
Polisregion Stockholm redovisade 41 fall där förvarstiden i polisarresten översteg 24 timmar. Samtliga fall utom ett gällde polisområde City.
För sju fall på häktet Kronoberg redovisades en förvarstid som översteg tre dygn.
I ett fall uppgick förvarstiden till åtta dygn och i ett annat till sex och ett halvt dygn, där läkare bedömt att personen inte kunde transporteras.
Skyller på Kriminalvården
Enligt Polismyndigheten beror de långa förvarstiderna i många fall på att Kriminalvårdens transporttjänst inte har haft tillräckliga resurser för att utföra de transporter som Polismyndigheten har beställt.
I polisregion Öst och polisregion Nord hade inte någon person tillbringat mer än 24 timmar i arrest i samband med handräckning enligt LVM. Enligt JO verkar dessa regioner, till skillnad från Stockholm, ha ”en utarbetad strategi för hur transporterna ska genomföras i de fall där transporttjänsten inte har möjlighet att utföra uppdragen”.
JO skriver:
”Med beaktande av det skyndsamhetskrav som gäller bör dock som utgångspunkt transporten av en person som är föremål för handräckning enligt LVM påbörjas senast dagen efter det att han eller hon påträffas.”
Polisen ytterst ansvarig
JO konstaterar att det finns brister i samarbetet mellan polisen och transporttjänsten och att ansvarsfördelningen är oklar. JO slår dock fast att det är Polismyndighetens ansvar ”att organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att en person inte tillbringar längre tid i förvar än nödvändigt”.
Polisen har alltså enligt JO det yttersta ansvaret för att transporterna genomförs inom rimlig tid.
