Förra veckan dömdes två poliser till ett års fängelse för att ha fabricerat en lögn om att en man dödshotat dem i samband med ett ingripande i dennes bostad.
Nu står det klart att polismännen överklagat den fällande domen – och kräver att målet ska tas om i tingsrätten.
Skälen: Det tog för lång tid att slutföra huvudförhandlingen – och rätten var inte domför när en av nämndemännen föll bort.
Poliserna försvarades av advokaterna Eleonora Johansson och Lars Kruse. I sina respektive överklaganden anför de båda försvararna att huvudförhandlingen i målet dragit ut på tiden i sådan omfattning att syftet med en sammanhållen huvudförhandling väsentligen gått förlorat.
Tingsrätten höll huvudförhandling i målet den 22 respektive 30 mars och dom skulle meddelas den 21 april. Den 19 april meddelade tingsrätten att man behövde mer tid för överläggning och sköt fram domen nio dagar. Tre dagar innan domen skulle meddelas inkom åklagaren med en kompletterande bevisuppgift – och tingsrätten beslutade att sätta ut målet till fortsatt huvudförhandling den 17 juni. Domen kom sedan att meddelas den 21 juni.
Försvaret: Måste tas om
Försvararna hävdar också att rätten inte varit domför. Detta då en av de tre nämndemännen inte närvarade under den sista förhandlingsdagen. Försvararna pekar på att en av nämndemännen dessutom var skiljaktig och, i motsats till de övriga, ville döma polismännen till en icke frihetsberövande påföljd.
Mot bagrund av dessa omständigheter yrkar de att hovrätten ska besluta att målet ska tas om i tingsrätten.
Chefsrådmannen: Vi var domföra
Rättens ordförande i målet var chefsrådmannen vid Lunds tingsrätt, Thed Adelswärd. Han delar inte försvarets uppfattning om att målet dragit ut på tiden i sådan grad att syftet med en sammanhållen huvudförhandling väsentligen gått förlorat.
– Min uppfattning är att dröjsmålet inte har varit så lång att syftet med en sammanhållen huvudförhandling väsentligen gått förlorat. När förundersökningen kompletterats med analysresultatet från NFC samt de förhör som försvaret begärde sattes huvudförhandlingen ut så snabbt som det var möjligt med hänsyn till alla inblandades scheman. Detta var den första tidpunkten där det gick att få ihop det.
Han säger också att tingsrätten varit domför – trots att en av nämndemännen föll bort.
– Om det inträffar förhinder för en nämndeman i mål med tre nämndemän så utgör det inte hinder mot att döma i målet. Vi är domföra med två nämndemän och en juristdomare om vi har haft en sammansättning med tre nämndemän från början om det rör sig om ett förfall som inträffar under förhandlingen. Det är inte helt ovanligt att detta inträffar.
