Den iranska mannen sökte år 2009 asyl i Sverige och hävdade att han hade skyddsskäl eftersom han, bland annat under presidentvalet samma år, hade varit politiskt aktiv för oppositionen i Iran.
Efter ankomsten till Sverige hade mannen konverterat till kristendomen men under asylprocessen hade han framhållit att han inte åberopade detta som asylskäl utan att han hade konverterat av personliga skäl.
”Trovärdighetsbrister”
Migrationsverket avslog mannens ansökan eftersom det det enligt verket fanns trovärdighetsbrister i hans berättelse om sitt politiska engagemang. Migrationsverket pekade också på att mannen inledningsvis hade varit motvillig till att prata om sin konvertering.
Mannen fick senare avslag även i migrationsdomstolen och beviljades inte prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen.
Han ansökte därefter om så kallat verkställighetshinder och hänvisade då till att hans konvertering till kristendom kunde leda till dödsstraff i Iran.
Samtliga instanser avslog dock även denna ansökan eftersom hans konvertering inte ansågs utgöra en ny omständighet.
Stämde Sverige i Europadomstolen
Mannen stämde så Sverige i Europadomstolen för kränkning av de mänskliga rättigheterna enligt Europakonventionen (artikel 2 och 3).
I januari 2014 fastslog Europadomstolen att Sverige inte hade gjort sig skyldig till någon kränkning av konventionen genom att utvisa mannen. Europadomstolen konstaterade att det inte hade framkommit någonting som indikerade att hans politiska aktiviteter i Iran hade varit annat än ”perifera”.
Enligt Europadomstolen fanns det inte heller någonting som tydde på att de iranska myndigheterna skulle vara medvetna om mannens religiösa konvertering.
Tre domare var dock skiljaktiga och ville fälla Sverige med anledning av de risker som mannen finns på grund av mannens religiösa konvertering.
Mannen överklagade domen till till Europadomstolens stora kammare (Grand Chamber) som nu slår fast att hans politiska aktivitet i Iran har utretts tillfredställande under ärendets handläggning i Sverige.
Skyldighet pröva alla kända risker
Däremot anser domstolen inte att detta inte gäller mannens konvertering till kristendom – eftersom det inte gjordes någon närmare utredning av detta när mannen förklarade att att han inte åberopade detta som asylskäl. När mannen sedan åberopade konverteringen utreddes detta aldrig eftersom de svenska myndigheterna inte ansåg att att det utgjorde en ny omständighet.
Domstolen slår fast att Europakonventionen ålägger de nationella myndigheterna att på eget initiativ – och oavsett den asylsökandes agerande - bedöma all information som har kommit till deras kännedom innan ett utvisningsbeslut fattas.
Att utvisa mannen utan att först genomföra en sådan utredning skulle därför utgöra en kräkning av artikel 2 och 3 i Europakonventionen.
