Långivarbolaget stämde advokatbyrån och den biträdande juristen – som idag är advokat och delägare på en annan byrå – vid Göteborgs tingsrätt på närmare elva miljoner kronor. Orsaken var att juristen i december 2007 hade gett långivarbolaget råd om att låna ut tio miljoner kronor till ett holdingbolag med en dålig ekonomisk situation.
Holdingbolaget hade lämnat en så kallad andrahandspant bestående av aktier i sitt dotterbolag som säkerhet för lånet men låntagarens ekonomi hade vid lånetillfället varit beroende av dotterbolagets situation.
Slutade med konkurs
Låntagaren hade inte betalat tillbaka lånet och hade senare försatts i konkurs på långivarens begäran.
Juristen hade vid tillfället varit styrelseordförande i både långivarbolaget och låntagarens dotterbolag.
Långivaren menade bland annat att juristen borde ha insett att låntagaren hade saknat återbetalningsförmåga på grund av dotterbolagets osäkra ekonomi. Enligt långivaren hade advokatbyrån också ett så kallat principalansvar för juristen.
Tingsrätten kom fram till att juristen i och för sig hade satt sig i en besvärlig situation genom att i sin anställning medverka vid en transaktion där han hade haft en lojalitetsplikt mot båda bolagen. Detta innebar dock inte att han hade brustit i sina skyldigheter att tillvarata långivarens intressen eller gynnat sina egna och advokatbyråns intressen framför långivarens.
Vikande konjunktur
Tingsrätten underströk också att långivaren inte hade lyckats visa att juristen verkligen hade garanterat transaktionens säkerhet. Däremot ansåg tingsrätten att juristen ”svårligen” kan ha undgått att ha haft stor kännedom om dotterbolagets svåra ekonomiska situation. Problemen verkade dock ha berott på bolagets expansion.
Bolaget hade under flera år visat positiva resultat och hade ett gott renommé, enligt tingsrätten som därför ansåg att det hade funnits fog för uppfattningen att det fanns intressenter som var beredda att skjuta till det kapital som behövdes för att lånet skulle kunna återbetalas.
Låntagarens och dotterbolagets konkurser verkade enligt tingsrätten istället ha orsakats av vikande konjunktur. Tingsrätten ansåg därför att juristen inte kunde klandras för initiativet att låna ut pengar till holdingbolaget.
Talan ogillades därför men långivaren överklagade domen till Hovrätten för Västra Sverige.
Allvarlig likviditetsbrist
Även hovrätten uppmärksammar den akuta och allvarliga likviditetskrisen i dotterbolaget och understryker att det är uteslutet att juristen inte har varit fullt medveten om situationen. Hovrätten menar dock att den ekonomiska situationen vid lånetillfället har varit mer oklar.
Hovrätten understryker också att bolagets verksamhet har gått bra. Redan under hösten 2007 var till exempel orderboken för nästkommande år fulltecknad.
Oklarheterna kring bolagets ekonomiska ställning tillsammans med ledningens affärsmöjligheter gör att hovrätten inte anser att juristen bör ha insett att låntagaren har saknat återbetalningsförmåga.
Hovrätten skriver dessutom:
”Till J:s (juristens) fördel talar också att han inte gjorde någon klar juridisk felbedömning eller brast i formalia; det rör sig i stället om ett lämplighetsövervägande inom ramen för en ekonomisk angelägenhet. J kan därmed inte anses ha varit försumlig i sin juridiska rådgivning i sådan grad att det bör föranleda skadeståndskyldighet.”
Överklagandet avslås därför.
