Den 43-åriga kvinnan åtalades vid Göteborgs tingsrätt för att ha knivmördat sin pojkvän med elva hugg i en lägenhet i Göteborg i augusti 2015.
Paret hade en historia av våldsamma bråk i samband med att de druckit alkohol och pojkvännen har vid ett tillfälle dömts för att ha misshandlat kvinnan genom att ha tagit strypgrepp på henne.
Kan varken erkänna eller förneka
Kvinnan har uppgett att hon varken kan erkänna eller förneka att hon har huggit pojkvännen eftersom hon inte minns händelsen då hon var kraftigt berusad och dessutom hade misshandlats av pojkvännen under kvällen.
Tingsrätten konstaterade tt det var bevisat att kvinnan har dödat pojkvännen. Knivhuggen hade riktats mot vitala delar av kroppen och varit av sådan omfattning och kraft att kvinnan måste ha insett att pojkvännen sannolikt skulle kunna dö av dem, enligt tingsrätten.
Därmed kom tingsrätten fram till att kvinnan i vart fall hade varit likgiltig inför risken att pojkvännen skulle dö – och att hon alltså hade ett så kallat likgiltighetsuppsåt.
Tingsrätten konstaterade dock att det är svårt att utreda vad som har hänt i lägenheten eftersom paret har varit ensamma när knivhuggen utdelades. Det framgår dock av bland annat vittnesuppgifter och brottsplatsundersökningen att det har förekommit bråk mellan mannen och kvinnan.
Utsattes själv för våld
Två vittnen har berättat att de har hört pojkvännen hota kvinnan till livet vid upprepade tillfällen och att kvinnan har gråtit och skrikit ”aj” flera gånger.
Av ett läkarintyg framgår dessutom att kvinnan har utsatts för relativt omfattande våld under kvällen och skador på halsen tyder på att hon har utsatts för strypgrepp.
Tingsrätten ansåg därför att kvinnan kan ha haft rätt till nödvärn.
Tingsrätten pekade på att kvinnan tidigare hade blivit utsatt för strypgrepp av sin pojkvän och skrev i sina domskäl:
”Tingsrätten anser att det inte kan uteslutas att X (den tilltalade) blev utsatt för ett liknande angrepp den 7 augusti (dagen för gärningen). Skadorna på henne och MÄ (den dödade pojkvännen) är väl förenliga med en sådan händelse. Det kan inte heller uteslutas att hon då befann sig i en livshotande situation.”
Friades
Enligt tingsrätten kunde det inte uteslutas att kvinnan hade befunnit sig i en livshotande situation och det ansågs därmed inte visat att hennes våld hade varit uppenbart oförsvarligt. Enligt tingsrätten hade åklagaren inte heller bevisat att kvinnan hade några andra handlingsalternativ – som att till exempel lämna lägenheten eller göra andra överväganden. Hon friades därför från åtalet om mord.
Både åklagaren och pojkvännens anhöriga överklagade domen till Hovrätten för Västra Sverige.
Hovrätten instämmer nu i tingsrättens bedömning att kvinnan har befunnit sig i en nödvärnssituation. Enligt hovrätten får slutsatsen starkt stöd av kvinnans skador, hur det såg ut i lägenheten, grannarnas vittnesmål och det faktum att pojkvännen tidigare har utsatt kvinnan för våld.
Kvinnan har dock utdelat hugg på flera ställen i pojkvännens kropp vilket enligt hovrättentyder på att hon har haft ett visst handlingsutrymme.
Särskilt huggen som utdelats i pojkvännens rygg talar enligt hovrätten emot att kvinnan har avvärjt ett aktivt angrepp. Dessutom har kvinnan haft möjlighet att påkalla hjälp från en man som de facto befann sig i ett angränsande rum i lägenheten.
Därmed har det funnits alternativa handlingsmöjligheter konstaterar hovrätten och framhåller att kvinnan hade kunnat avvärja ett angrepp med mindre allvarligt våld. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten därför att gärningen är att bedöma som uppenbart oförsvarlig.
Hovrätten skriver dock i sina domskäl:
”Hovrätten utgår ifrån att X (den tilltalade) har varit mycket rädd och uppfattat att hon varit utsatt för ett dödligt våld som hon inte har kunnat påräkna någon hjälp emot. Det har varit fråga om ett snabbt förlopp där X, som var kraftigt berusad, får antas ha befunnit sig i ett mycket trängt läge.”
Hovrätten fortsätter.
”Dessa omständigheter har påverkat hennes möjligheter att överväga olika handlingsalternativ och begränsa sin våldsanvändning. Sammantaget anser hovrätten att åklagaren och målsägandena inte har motbevisat att situationen varit sådan att X svårligen hade kunnat besinna sig.”
Hovrätten anser därför att kvinnan ska frias på grund av så kallad nödvärnsexcess.
Hovrätten fastställer därmed tingsrättens domslut.
