– Många vet vad JO gör och vi har ett gott renommé men jag tror att vi kan ha missat vissa grupper, till exempel ungdomar och människor från andra länder, säger chefs-JO Elisabet Fura som efter fyra års tjänstgöring lämnar sitt ämbete till sommaren.
Innan dess vill hon dock fortsätta arbetet med att sprida kunskap om JO-ämbetet – gärna tillsammans med det civila samhället, som till exempel skolan och ideella föreningar.
Hon anser att Justitieombudsmannen som inrättning behöver bli mer proaktivt när det gäller information om sin existens och sin verksamhet.
– Det är en demokratifråga. Om man inte känner till sina rättigheter så kan man inte heller kräva dem.
– Mitt intryck är att det är få ungdomar som vänder sig till oss och jag tror att vi därför måste bli lite mer proaktiva. Vi behöver rikta oss mer till ungdomar och även till personer som inte är födda i Sverige.
Häktning ska inte användas som påföljd
En annan fråga som engagerat henne under åren är de långa häktningstiderna och de hårda restriktioner som Sverige har fått mycket kritik för från bland annat FN och Amnesty.
– Häktning ska inte fungera som en påföljd, den är till för att polisen ska kunna göra sina utredningar på bästa sätt men med långa utredningstider blir häktningstiden istället ett straff.
– Jag kan inte säga exakt var bristen ligger men det behövs ett batteri av åtgärder för att komma till rätta med det.
Två åtgärder som hon lyfter fram är dels att ge polisen bättre förutsättningar – men också att ändra i rättegångsbalken.
Se över rättegångsbalken
Elisabet Fura välkomnar regeringens uppdrag till hovrättspresidenten Fredrik Wersäll om att se över den svenska brottmålsprocessen där handläggningen av de stora brottmålen har blivit allt mer tidsödande och bidrar till de långa häktningstiderna.
– Vi måste ta ett större grepp om rättegångsbalkens regler och våga göra förändringar. Människor bryts ner av att sitta häktade och ha restriktioner. Vi vet att unga personer klarar det ännu sämre än vuxna.
– Jag anser att det leder till ett annat allvarligt problem, nämligen att man riskerar att inte kunna ta tillvara sin rätt till en rättvis rättegång överhuvudtaget därför att man är så nedbruten och kanske till och med apatisk.
Men för politikerna är det ingen attraktiv fråga att driva.
– Få politiker är intresserade av att driva frågor om mänskligare förhållanden på häkten och anstalter. Det vinner man inga röster på. Samtidigt vet jag att inom Kriminalvården är man väl medveten om situationen.
I juni avslutar Elisabet Fura sitt uppdrag och då ska hon ta det lugnt. Hon planerar att pensionera sig men öppnar ändå för någon eventuell yrkesmässig sysselsättning .
– Ja kanske något litet uppdrag blir aktuellt men först ska jag ha semester.
