En oenig kammarrätten bedömer att det är av synnerlig vikt att en ung misstänkts identitet inte röjs och fastställer därför Polismyndighetens beslut.
Majoriteten beaktar särskilt att den misstänkte är under 15 år.
En ledamot är skiljaktig och anser att det saknas hinder mot att lämna ut uppgifterna, trots den misstänktes ringa ålder.
En man som företräder ett bolag i Umeå vände sig till Polismyndigheten och begärde att få ut en brottsrapport gällande ett brott som bolaget blivit utsatt för. Myndigheten lämnade ut den efterfrågade handlingen men maskerade den misstänktes namn och personnummer.
I 35 kap. 8 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen finns en sekretessbrytande bestämmelse som tar sikte på situationen att en förundersökning lagts ned. Enligt bestämmelsen har en skadelidande som behöver en uppgift för att få ett skadeståndsanspråk tillgodosett rätt att få ut uppgiften, om det inte är av synnerlig vikt för den misstänkte att dennes identitet inte röjs.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Större hänsyn
I sitt beslut hänvisade Polismyndigheten till förarbetena till bestämmelsen, där det anges att om den misstänkte är under 18 år eller när utredningen sker enligt lagen med särskilds bestämmelser om unga lagöverträdare ska större hänsyn tas till enskilda intressen än annars.
Eftersom den misstänkte var ”mycket ung” förelåg synnerlig vikt att inte röja identiteten.
Bolagets företrädare överklagade beslutet till Kammarrätten i Stockholm, vars majoritet ansluter sig till Polismyndighetens bedömning.
Skiljaktig
Kammarrätten hänvisar till samma förarbetsuttalande som underinstansen har hänvisa till. I det aktuella fallet är den misstänkte under 15 år. Dennes intresse av att inte få sin identitet röjd väger därför tyngre än bolagets behov att få sitt skadeståndsanspråk tillgodosett. Överklagandet ska därför avslås.
En ledamot är skiljaktig och anser att överklagandet ska bifallas.
Han pekar på att det saknas närmare vägledning i praxis kring hur rekvisitet ”synnerlig vikt” ska förstås. Det framgår visserligen av förarbetena att det finns skäl att ta större hänsyn till enskilda intressen när det rör sig om en ung misstänkt. Med hänsyn till brottets beskaffenhet och att det saknas skäl att anta att den misstänkte kommer att utsättas för repressalier eller trakasserier, bedöms det inte vara av synnerlig vikt att uppgifterna inte lämnas ut.
