En fastighetsägare på Värmdö väckte enskilt åtal vid Nacka tingsrätt mot en granne och en annan person för grov stöld, grovt egenmäktigt förfarande och grov skadegörelse.
Fastighetsägarens gärningsbeskrivning framgår av domen:
”X och Y (de tilltalade) har under perioden hösten 2008 till och med vintern/våren 2009 gemensamt och i samråd, X genom att beordra Y och Y genom att beordra självständiga entreprenörer, genomfört röjning av mark, avverkning av träd och annan vegetation samt anläggande av väg på fastigheten F i Värmdö kommun trots att fastigheten ägdes av annan (MÄ) och att någon rätt att utföra dessa åtgärder inte fanns.”
Tillägnat sig trädens värde
Enligt fastighetsägaren har personerna skadat både honom och hans fastighet och dessutom ”genom att de avverkade träden borttagits från fastigheten uppsåtligen tillägnat sig dess värde”.
Grannen hade i och för sig servitut på fastighetsägarens mark men enligt åtalet hade grannen och den andra personen mellan 2008 och 2009 genomfört röjning av mark, avverkning av träd och annan vegetation och anlagt en väg på fastighetsägarens mark utan laglig rätt.
Tingsrätten konstaterade att det servitut som gällt för grannen på fastighetsägarens mark fortfarande hade gällt då brottet enligt fastighetsägaren skulle ha skett. Grannen och den andra personen nekade dock till att det överhuvudtaget skulle ha vidtagit några åtgärder.
Tingsrätten konstaterade också – i brist på äldre jämförelsematerial – att det inte hade bevisats vem som hade utfört eller beordrat de åtgärder som de facto hade genomförts.
De åtalade friades därför.
Fastighetsägaren överklagade till Svea hovrätt som fastställer nu tingsrättens dom.
Två nämndemän skiljaktiga
Även om det är som fastighetsägaren påstår – alltså att grannens make har getts fria händer att vidta åtgärder på fastighetsägarens mark även utanför servitutet – har grannen inte haft en sådan garantposition som krävs för att det ska finnas ett straffrättsligt ansvar.
När det gäller den andra personen som enligt åtalet bistått grannen är det enligt hovrätten inte visat att han har haft uppsåt till att agera utöver den rätt som följde av servitutet.
Två nämndemän är skiljaktiga och anser att personen som bistått grannen ska dömas för skadegörelse eftersom han har insett att grannen saknat rätt att vidta åtgärder på de aktuella delarna av fastighetsägaren mark.
