JK Anna Skarhed skriver att hon ”delar utredningens bedömning att det bör vara en myndighet som beslutar om sådana sanktionsavgifter som föreslås kunna påföras advokater som agerar i strid med penningtvättslagen”.
Men hon delar inte bedömningen att detta skulle anförtros JK.
JK sköter idag viss tillsyn över Advokatsamfundet och tar del av alla beslut i disciplinärenden och har möjlighet att överklaga besluten – vilket enbart sker ”i vissa särskilda fall”.
När det gäller beslut om disciplinpåföljd har JK fört talan endast när det har bedömts att en strängare reaktion än den som valts ”utan tvekan har varit påkallad ur allmän synpunkt”.
Helt främmande jämfört med andra ärenden
Men uppgiften att besluta om sanktionsavgifter mot advokater anser JK skiljer sig från den tillsyn över samfundets disciplinverksamhet som JK har idag.
”Den är också helt främmande sett till Justitiekanslerns övriga ärendetyper och passar inte in i myndighetens verksamhet”, skriver JK och avstyrker därmed utredningens förslag.
JK påpekar också att Advokatsamfundet inte är någon myndighet.
Hon konstaterar också att den föreslagna ordningen innebär att frågan om sanktionsavgifter ”införlivas i det befintliga disciplinära tillsynssystemet för advokater” och att detta inte passar in i det systemet som skulle bli svårare att överblicka och tillämpa.
Istället bör man enligt JK införa en särreglering, något som även experten Johan Sangborn har fört fram i ett särskilt yttrande till utredningen.
Medverkan från advokaten nödvändig
När det gäller möjligheterna att säkra bevis och information hos advokater i deras verksamhet framhåller JK att det är mer eller mindre omöjligt att göra det utan medverkan från berörd advokat och att det kan vara svårt att leva upp till direktivets krav på sanktioner och åtgärder ”utan att komma i konflikt med principen om rätten att inte belasta sig själv”.
JK pekar även på obalansen mellan de föreslagna sanktionsmöjligheterna mot advokater och de redan befintliga reglerna om erinran samt skillnaderna mellan penningtvättslagen och rättegångsbalken.
JK skriver:
”I detta sammanhang är det värt att notera att det, enligt den föreslagna 9 kap. 10 § penningtvättslagen, krävs att en överträdelse enligt lagen inte är ringa för att tillsynsmyndigheten ska få ingripa mot en verksamhetsutövare genom beslut om sanktionsavgift. Någon motsvarande begränsning finns inte i de föreslagna bestämmelserna i RB som reglerar förutsättningarna för att besluta om sanktionsavgift mot advokater”.
Dubbelbestraffning kan bli ett problem
När det gäller vilken myndigheten som skulle kunna ta sig an uppgiften föreslår JK Finansinspektionen med tanke på ”den centrala roll som Finansinspektionen har på området för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism”.
JK har också synpunkter på att frågorna inte ska kunna prövas i mer än en domstolsinstans. Hon anser att ”starka rättssäkerhetsskäl” talar för att advokater bör ha samma möjligheter till domstolsprövning som andra verksamhetsutövare, det vill säga i tre instanser.
Frågorna bör prövas enbart inom ramen för ett förvaltningsrättsligt förfarande enligt JK, även om det inte är givet ”hur ett sådant förhåller sig till Advokatsamfundets disciplinära förfarande”.
Även frågan om ”ne bis in idem” (det så kallade dubbelbestraffningsförbudet) kan uppkomma i vissa undantagsfall och JK pekar på att det är fullt möjligt att det kan uppstå situationer där flera olika tillsynsmyndigheter parallellt kan besluta om sanktioner.
Det kan också bli aktuellt med ne bis in idem när EU-rätten tillämpas eftersom det kan finnas skillnader när det gäller frågan om ne bis in idem vid tillämpningen av EU-stadgan respektive konventionen.
