Lantmäteriet upplät så kallad ledningsrätt för ett bolag – alltså tillstånd att placera en telemast på en fastighet i Stenungsund. Lantmäteriet beslutade också att bolaget skulle betala 2 000 kronor i ersättning till fastighetsägaren för den mark hon hade fått avstå.
Fastighetsägaren överklagade Lantmäteriets beslut om ersättning till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg, MMD och begärde att ersättningen skulle bestämmas till drygt tre miljoner kronor. Hon hade en advokat som ombud.
Oense om beräkningen
Fastighetsägaren hävdade att värdeminskningen på fastigheten skulle beräknas utifrån värdet på en framtida tilltänkt markanvändning som villatomt. Lantmäteriet hade istället beslutat att värdeminskningen skulle beräknas utifrån den upplåtna markens värde som skogsmark.
Domstolen konstaterade att det som hade förekommit i målet inte ledde till någon annan bedömning än den som Lantmäteriet redan hade gjort. Man avslog därför fastighetsägarens överklagande.
Domstolen ansåg också att fastighetsägaren hade inlett rättegången utan tillräckliga skäl eftersom omständigheterna i målet var i stor sett helt jämförbara med omständigheterna i tidigare praxis – där Högsta domstolen redogör för hur beräkningen av intrångsersättning ska gå till.
Fastighetsägaren skulle därför betala sina egna rättegångskostnader – vilket är ett undantag från huvudregeln om att även en förlorande part har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i sådana här mål.
Fastighetsägaren överklagade beslutet om rättegångskostnader till Mark- och miljööverdomstolen och begärde att bolaget skulle ersätta hennes rättegångskostnader.
Domstolen konstaterar nu att fastighetsägaren inte har förklarat varför den praxis som Lantmäteriet har hänvisat till inte skulle vara tillämplig i målet och hon har inte heller i övrigt utvecklat skälen för sin talan. Det måste enligt domstolen därför ha stått klart för henne att hon inte skulle få någon framgång i processen.
Mark- och miljödomstolen skriver:
”I fråga om rättegångskostnad i ledningsrättsmål ska sakägare som avstår mark i mål om inlösenersättning som huvudregel få ersättning för sin kostnad oberoende av utgången i målet… I fall då talan av den som avstår mark ogillas får dock domstolen bestämma att fastighetsägaren ska bära sina egna kostnader, om talan ogillas på grund av att han eller hon har inlett rättegången utan tillräckliga skäl.”
Mark- och miljödomstolen konstaterar därmed att fastighetsägaren har inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Hon har därför inte rätt till ersättning för sina rättegångskostnader.
Domstolen fortsätter:
”Vad F (fastighetsägaren) anfört i Mark- och miljööverdomstolen om att hon har rätt att fa sin sak prövad av domstol saknar betydelse för bedömningen av hennes rätt till ersättning för rättegångskostnader. Genom mark- och miljödomstolens dom har hon fått sin sak, dvs. frågan om intrångsersättning, överprövad av domstol. Likaså saknar det betydelse för bedömningen att bolaget är ett privaträttsligt organ.”
