När hockeyspelaren gick på toaletten utan uppsikt vid dopingkontroll blev han avstängd i ett år eftersom hans agerande bröt mot reglerna. Men trots att avstängningen senare hävdes har han inte rätt till den lön han förlorade under de månader som avstängningen hann pågå. Det konstaterar Arbetsdomstolen
Mannen spelar ishockey i Svenska Hockeyligan och blev sommaren 2014 avstängd från att vara med i all form av organiserad idrott.
Avstängningen skulle gälla under ett år och berodde på mannens agerande under en dopingkontroll.
Toalettbesök utan uppsikt
Hockeyspelaren hade i samband med en dopingkontroll under vårsäsongen gått på toaletten utan uppsikt av funktionär – någonting som strider mot dopningsreglementet.
Enligt hockeyspelaren fanns det dock ett missförstånd kring den exakta tidpunkten för när dopingprovet skulle lämnas. Det fanns enligt honom också ett missförstånd om i fall han hade fått tillåtelse att gå på toaletten.
Mannen överklagade beslutet till Riksidrottsnämnden som i september samma år gav honom rätt och hävde avstängningen.
Stämde vid Arbetsdomstolen
Kort tid därefter började mannen spela för sin klubb igen. Parterna var dock oense om klubben var skyldig att betala lön och semesterlön för de cirka två månader som mannen hade varit avstängd.
Spelarens fackförbund Unionen stämde därför arbetsgivarsidan i Arbetsdomstolen.
Facket pekade på att det inte var spelarens fel att han inte hade kunnat arbeta under avstängningen. Arbetstagarsidan lyfte också fram att avstängningsbeslutet inte gav klubben rätt att strunta i sina skyldigheter enligt anställningsavtalet.
Klubben – å sin sida – pekade på att avstängningen innebär att spelaren varken får spela matcher eller träna med laget. Mannen hade enligt klubben därför inte tjänat in sin rätt till lön och semester eftersom han inte hade arbetat.
Domstolen börjar med att konstatera att det varken i anställningsavtal, kollektivavtal eller något annat avtal framgår vad som ska gälla om lön när någon är dopningsavstängning.
Inte arbetsgivarens fel
Arbetsdomstolen skriver att det i och för sig inte kan uteslutas att det finns situationer där de bakomliggande skälen till att arbetstagaren inte stått till förfogande kan få betydelse för bedömningen av rätt till lön. Men i det här fallet har arbetsgivaren inte på något sätt varit orsaken till att mannen blivit avstängd.
Detta innebär enligt domstolen att mannen inte har rätt till lön. Spelaren har inte heller haft rätt till semesterlön trots att semester beviljats före avstängningen.
Klubben är däremot skyldig att betala spelaren drygt 45 000 kronor i semesterersättning och 20 000 kronor i allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen.
