Den 32- årige mannen åtalades vid Göteborgs tingsrätt för att ha begått mened i samband med att han vittnade vid en rättegång om grov misshandel i Bergsjön år 2014.
Mannen själv nekade till brott men hävdade att han ändå – om domstolen skulle komma fram till att han hade begått mened – skulle anses ha handlat i nöd till följd av de allvarliga hot som han var utsatt för.
”Ta konsekvenserna”
Mannen berättade själv i tingsrätten att han dagen före rättegången i Bergsjömålet fick besök på sin arbetsplats. Besökarna varnade honom för att gå till rättegången eftersom han då skulle få ”ta konsekvenserna”. När han förhördes under ed var han livrädd och fick ”en blackout”.
Mannen berättade också:
”När polismannen P den 26 februari 2014 besökte honom i hans hem förklarade han att han var villig att samarbeta med polisen men att han på grund av rädsla inte ville ställa upp i ett förhör. P försäkrade honom att han inte var föremål för förhör och att han inte skulle behöva framträda. När P började anteckna de svar han lämnade blev han orolig och frågade än en gång om han behövde frukta att behöva framträda. P förklarade att så inte var fallet.”
Även polismannen förhördes i rättegången om mened och tingsrätten skrev i sina domskäl:
”P har i sitt vittnesmål lämnat försiktiga och undvikande svar på hur förhöret den 26 februari 2014 med X (den tilltalade) gick till. Han har inte velat utesluta att denne kan ha fått försäkringar om att inte behöva framträda.”
”Måste ha etsat sig fast”
Tingsrätten konstaterade att mannen i polisförhöret hade lämnat uppgifter om ett så dramatiskt händelseförlopp att det ”måste ha etsat sig fast i hans minne”. Genom att under ed påstå att han hade glömt bort allt detta hade han, enligt tingsrätten, uppsåtligen förtigit sanningen.
Tingsrätten skrev dock:
”X har berättat att han inför rättegången vid tingsrätten levde under en konstant hotbild, att han fick poliseskort till rättegången, att han gjorde polisanmälningar för utpressning samt att han av rädsla för repressalier inte vågade fullfölja dessa anmälningar. Enligt honom har han nödgats byta bostad för att minska faran för hans sambo och dotter… Härtill kommer att åklagaren har förklarat att han på intet sätt ifrågasätter att X levde under hot när han skulle vittna i Bergsjömålet.”
Tingsrätten instämde i mannens uppfattning och slog fast att han de facto hade befunnit sig i en nödsituation i samband med att han vittnade.
Fick strafflindring
Tingsrätten pekade dock på rättssystemets ”effektivitet och tillförlitlighet” och slog fast att en straffbar mened endast kan tillåtas i ”extrema undantagssituationer”. En sådan situation förelåg inte och mannen kunde inte på grund av nödsituationen gå fri från ansvar.
När tingsrättens skulle besluta om straff för vittnet vägde man dock in mannens situation som en förmildrande omständighet. Mannen dömdes till två månaders fängelse.
Den dömde överklagade till Hovrätten för Västra Sverige som nu slår fast att det handlar om mened.
Hovrätten skriver dock:
”Hovrätten delar tingsrättens bedömning att meneden föranleddes av en mycket allvarlig nödsituation men också att den inte var försvarlig eftersom X i första hand borde ha sökt det skydd som rättsväsendet hade att erbjuda. Han kan därför inte gå fri från straff på grund av nöd.”
Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.
Axel Waltré
