Den 30-årige mannen åtalades vid Halmstads tingsrätt för mordförsök. Åklagarens gärningsbeskrivning löd:
”X (den tilltalade) har försökt att beröva MÄ (kvinnan) livet genom att ha tilldelat henne en elstöt genom att mot hennes rygg fästa en anordning med en avklippt elsladd på vilken han frilagt koppartråd och fäst två metallringar, spraya eller hälla vätska på ryggen och därefter ansluta elsladden till ett vägguttag vilket inneburit risk för hjärtstillestånd och dödsfall.”
”Kunde dö av hjärtstillestånd”
Tingsrätten konstaterade att det var bevisat att 30-åringen hade gett kvinnan en elstöt genom att fästa en elsladd på hennes rygg och därefter fuktat huden.
30-åringen och kvinnan hade lämnat liknande redogörelser om händelsen som dessutom fick stöd av rättsintyget, uppgifter från en vän till kvinnan och fotografier som kvinnans vän hade tagit direkt efter händelsen.
Tingsrätten konstaterade att gärningen hade medfört en ”inte obetydlig risk” för att kvinnan skulle ha kunnat drabbas av hjärtstillestånd.
I det rättspsykiatriska utlåtande framgick att 30-åringen hade begått gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Tingsrätten konstaterade att 30-åringen hade varit – och fortfarande var – övertygad om att kvinnan och han själv hade intagits av extremt små elektroniska robotar, ”nanorobotar”, som var i färd med att på något sätt angripa och förgöra dem.
Tingsrätten konstaterade att det fanns risk för att kvinnan dog och skrev i sina domskäl:
”Gärningen har inneburit fara för att MÄ kunnat avlida till följd av elstöten. Denna fara måste anses ha varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. Därmed är gärningen objektivt sett att bedöma som försök till mord.”
När det gällde uppsåtsfrågan kom tingsrätten fram till att 30-åringen hade haft så kallat likgiltighetsuppsåt till brottet eftersom han hade insett att det funnits risk för att hans handlande hade kunnat leda till kvinnans död.
Sammantaget kom tingsrätten fram till att 30-åringen hade gjort sig skyldig till försök till mord. Han dömdes även för en rad andra brott.
På grund av 30-åringens psykiska tillstånd och återfallsrisk bestämdes påföljden till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Grov misshandel
Hovrätten för Västra Sverige konstaterar nu att det framgår av rättsintyget att kvinnans skador i och för sig inte har varit livshotande.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Den tekniska utredning som har lagts fram i målet är knapphändig…. Av rättsintyget framgår att det är flera faktorer som har betydelse för skadornas omfattning när en person utsätts för elektrisk ström. Det framgår också att det kan vara livshotande om ström passerar hjärtat. Det saknas emellertid helt resonemang kring hur farlig den aktuella gärningen var för MÄ utifrån de åtgärder som X vidtog.”
Enligt hovrätten går det därför inte att utifrån rättsintyget dra slutsatsen att gärningen har varit livshotande. Eftersom det inte är bevisat att gärningen har varit livsfarlig kan den enligt hovrätten inte bedömas som försök till mord. Gärningen bedöms istället som grov misshandel.
Tingsrättens påföljd står dock fast – rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
