Den 46-åriga kvinnan åtalades vid Lunds tingsrätt för egenmäktighet med barn. Enligt åtalet hade hon i maj 2014 fört bort sin då 11-åriga dotter utomlands , till ”okänd ort”.
Efter att en internationell efterlysning hade utfärdats påträffades mamman och dottern på Nya Kaledonien (en ögrupp utanför Australien i Stilla havet som formellt tillhör Frankrike) och återfördes till Sverige i augusti 2014.
Skulle bo hos pappan
Föräldrarna hade gemensam vårdnad om dottern men hamnade i en vårdnadstvist. Innan domen hade avkunnats försvann dock mamman med dottern – men enligt domen skulle dottern vara stadigvarande bosatt hos pappan.
I åtalet mot mamman hävdade åklagaren att mamman, redan när hon lämnade Sverige med dottern för att åka till Frankrike, hade planerat att resa vidare till Nya Kaledonien, där hon har sitt nya hem. Till stöd för detta åberopade åklagaren en mejlkonversation mellan mamman och en skola i Nya Kaledonien.
Mailkonversationen redovisas i tingsrättens dom:
”Hej! Min dotter ska eventuellt flytta med mig till Noumea till sommaren. Vi skulle vilja veta mer om er skola för att se om den kan vara ett alternativ för oss.”
En företrädare för skolan undrade när de skulle komma varvid mamman svarade: ”D (dottern) borde vara där i slutet av augusti”.
I ett senare mail skrev mamman:
”Jag förbereder inför vår resa och behöver information ganska omgående.”
Skolan frågade då om dottern skulle stanna en längre tid eller bara under den europeiska sommaren. Mamman svarade då:
”Hon kommer stanna på obestämd tid i Noumea ”.
Ge dottern andrum
Mamman hävdade dock att hon bara hade tänkt lämna Sverige ett par dagar för att ge dottern andrum från den allvarliga stressen som vårdnadsprocessen hade orsakat henne. Enligt mamman hade dottern sedan vägrat att återvända till Sverige och hon hade därför inte haft något annat val än att ta med sig henne till Nya Kaledonien.
Tingsrätten konstaterade att det inte hade framkommit några uppgifter som styrkte att mamman verkligen hade haft för avsikt att hålla kvar dottern. I mejlet till skolan hade ju mamman endast skrivit att dottern eventuellt skulle flytta till Nya Kaledonien och det hade inte heller bevisats att mamman hade haft kontakt med skolan efter ankomsten.
Tingsrätten slog också fast att dottern, efter hemkomsten till Sverige, hade vägrat att träffa pappan vilket styrkte mammans uppgifter om att dottern hade haft en mycket stark vilja mot att resa hem. Tingsrätten ansåg därmed inte att det var styrkt att det hade varit fråga om ett otillåtet bortförande och åtalet ogillades.
Mailen bevisar inte brott
Hovrätten över Skåne och Blekinge instämmer nu i tingsrättens bedömning. Domstolen anser inte att det är bevisat att mamman verkligen har saknat avsikt att återvända till Sverige med dottern eller att hon har haft för avsikt att varaktigt skilja pappan och dottern åt.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Hovrätten anser i likhet med tingsrätten att det inte kan dras några säkra slutsatser av den mailkorrespondens som har ägt rum mellan X (den tilltalade) och företrädare för en skola på Nya Kaledonien. Detta särskilt mot bakgrund av att X redan under vårdnadsprocessen framhöll att hon och D, för det fall tingsrätten biföll hennes boendeyrkande, skulle bo på Nya Kaledonien.”
Även hovrätten friar mamman.
