I december 2001 köpte kvinnan ett ”obeboeligt” hus på en bit avstyckad mark som tillhörde ett gods utanför Nyköping. Kvinnan var då gift men fick ensam lagfart på fastigheten som därefter renoverades och ökade värde.
I samband med skilsmässan flera år senare hävdade mannen att han hade rätt till hälften av fastigheten på grund av dold samäganderätt.
Makarna hade ett äktenskapsförord från 2003 enligt vilket makarnas egendom skulle utgöra enskild egendom.
Hade betalat en del av köpet
Mannen gjorde gällande att det var han som hade initierat köpet av den avstyckade fastigheten och att huset varit ”för gemensamt bruk”. Han hävdade att han hade betalat en del av köpeskillingen och att han även hade betalat stora delar av renoveringen.
Kvinnan hävdade å sin sida att det var hon ensam som hade bekostat hela köpet, bland annat med hjälp av sin mamma.
Nyköpings tingsrätt konstaterade att fastigheten visserligen hade köpts för gemensamt bruk men att mannen inte hade varit med och finansierat köpet.
Däremot hade han bidragit med pengar till renoveringen men det saknade enligt tingsrätten betydelse för frågan om dolt samägande eftersom det är ”förhållandena vid tidpunkten för förvärvet som är avgörande för frågan om dold samäganderätt”.
Presumtionen för dold samäganderätt var därmed inte uppfylld enligt tingsrätten.
Inte dold samäganderätt
Efter mannens överklagande ansluter sig Svea hovrätt till tingsrättens bedömning. Enligt hovrätten står det klart att fastigheten köpts för gemensamt bruk men enligt hovrättens mening ”kan detta emellertid enligt gällande rätt inte leda till att X därigenom förvärvat en dold samäganderätt till fastigheten i fråga” – trots att han betalat en ”inte helt obetydlig del av renoveringskostnaderna”.
Även hovrätten ogillar därför mannens talan.
