Dagens Juridik berättade nyligen om det fall där Svea hovrätt ansåg att det inte var kriminaliserat att i hemlighet filma en kvinnas underliv under hennes kjol i en rulltrppa.
Anders Perklev anser dock att rättsläget är oklart och kräver en prövning av Högsta domstolen. Han har därför idag överklagat hovrättens dom till HD.
Riksåklagaren skriver:
”Den fråga i målet som riksåklagaren vill att Högsta domstolen ska pröva är om det som läggs den tilltalade till last – att föra in sin mobiltelefonkamera under målsägandens kjol och fotografera hennes underliv – innefattar ett straffbart handlande enligt straffbestämmelsen om sexuellt ofredande, trots att målsäganden inte uppfattade gärningen medan den pågick.”
Märkte ingenting själv
Kvinnan befann sig hösten 2015 tillsammans med en kamrat i rulltrappan på väg upp från en tunnelbanestation i Stockholm. Hon hade inte märkt någonting själv – men när de klev av rulltrappan konfronterade kamraten en man som hade stått precis bakom dem.
Mannen försökte springa från platsen men stoppades av en förbipasserande och när väninnorna kontrollerade hans mobiltelefon visade det sig att han i rulltrappan hade fört in telefonen under kvinnans kjol och tagit bilder av hennes underliv.
Den 39-årige mannen åtalades vid Stockholms tingsrätt för sexuellt ofredande. Han erkände själva gärningen och berättade i förhör att han var berusad. Han nekade dock till att det han hade gjort var brottsligt.
Tingsrätten konstaterade att gärningen hade varit straffbelagd som kränkande fotografering om den hade skett på till exempel en toalett eller i ett omklädningsrum. Svensk lag saknar dock ett generellt förbud mot att – utan samtycke – fotografera andra och att ta en bild av någon på offentlig plats – i till exempel kollektivtrafiken.
Mannen friades därför av tingsrätten.
Friades av hovrätten
Svea hovrätt konstaterade att gärningen måste ha haft en sexuell inriktning och även ha varit ägnat att kränka kvinnans sexuella integritet.
Hovrätten skrev i sina domskäl:
”Med hänvisning till att sexuellt ofredande bör uppfattas som ett sexualbrott och inte ett fridsbrott har visserligen den uppfattningen framförts att det inte spelar någon roll för straffbarheten att offret inte lägger märke till angreppet medan det sker. Det har sagts att detta bör gälla, i första hand, vid gärningar som innefattar en kroppslig beröring av offret men att detsamma bör kunna gälla även vid t.ex. smygfilmning.”
Hovrätten fortsatte:
”Även om det kan finnas goda sakskäl för den nu sagda uppfattningen finner hovrätten att den ännu så länge inte kan sägas utgöra något annat än en argumentation de lege ferenda. Hovrätten ansluter sig alltså till tingsrättens bedömning att det i nuläget saknas tydligt stöd i lag och praxis för att döma till straffansvar för sexuellt ofredande i dylika fall av smygfotografering, nämligen när offret är omedveten om att bilderna tas.”
Mannen friades därför också av hovrätten.
Riksåklagaren pekar i sitt överklagande till HD på den oklarhet som ett tidigare avgörande från HD, som handlar om ”vanligt” ofredande och inte sexuellt ofredande, skapar i sammanhanget.
I den domen (NJA 2008 s. 946) hade en person åtalats för bland annat ofredande för att ha spelat in ljud- och bild av ett intimt umgänge mellan två andra personer. Högsta domstolen slår i avgörandet fast att brottet ofredande förutsätter en kännbar fridskränkning och att ”offret” måste ha uppfattat angreppet när detta inträffade och inte i efterhand. Själva filmningen innebar därmed inte något ofredande.
RÅ jämför med våldtäkt
Det ansågs inte heller vara ofredande att lämna information till dem som hade filmats om att samlaget hade spelats in i hemlighet.
Riksåklagaren skriver nu i sitt överklagande:
”Nämnda avgörande har av flera domstolar tolkats så att även vid sexuellt ofredande måste den angripne ha uppfattat angreppet när det företogs för att ett brott objektivt ska ha begåtts, i synnerhet om handlandet inte består av kroppslig beröring. Ofredande är emellertid ett brott mot frihet och frid och sexuellt ofredande är ett sexualbrott.”
Riksåklagaren understryker att skyddsintresset för sexuellt ofredande inte är den personliga integriteten ”i form av en persons frid” utan en persons ”sexuella integritet och den enskildes rätt till sexuellt självbestämmande”.
Riksåklagaren skriver:
”Exempelvis sömn eller medvetslöshet innebär i andra straffstadganden i 6 kap. om sexualbrott att en person befinner sig i en särskilt utsatt situation; att offret sover eller är medvetslös utgör i sådana fall inte något hinder för straffansvar.”
