Den 48-årige mannen åtalades vid Uppsala tingsrätt för brottet framkallande av fara för annan.
Åklagaren hävdade att 48-åringen, som kände till att han var HIV-smittad, genom grov oaktsamhet hade utsatt den andra mannen för en risk att drabbas av allvarlig sjukdom. Därav brottsrubriceringen framkallande av fara för annan.
Den andre mannen begärde 9 400 kronor i skadestånd.
Medger faktiska omständigheter
48-åringen medger de faktiska omständighetrna men nekar till att det han har gjort skulle vara brottsligt. Orsaken är att det enligt honom inte har förelegat någon konkret risk för smittoöverföring.
Av de provsvar som åklagaren har åberopat framgår att 48-åringen hade mindre än 20 så kallade viruskopior per milliliter blod – vilket visar att han hade en ”välinställd” HIV-behandling.
Tingsrätten friar nu 48-åringen och refererar bland annat till en dom från 2015 från Hovrätten över Skåne och Blekinge. Fallet var mycket likt detta och hovrätten kom där fram till att det vid en ”välinställd” HIV-behandling med bromsmediciner inte förelåg någon konkret fara för smittoöverföring.
”Icke beaktansvärd”
Statsepidemiologen vid Folkhälsomyndigheten har dessutom i ett sakkunnighetsutlåtande till tingsrätten uppgett att smittorisken sannolikt är minimal vid anala samlag – förutsatt att behandlingen är ”välinställd”.
48-åringens läkare har också berättat att hon bedömer risken för smittoöverföring mellan 48-åringen och den andre mannen som ”icke-beaktansvärd”.
Tingsrättens lår nu fast att sannolikheten för överföring av smitta måste anses ha varit ”försvinnande liten”. Sannolikheten måste enligt tingsrätten bedömas som så liten att man inte rimligen kunnat förvänta sig att samlagen skulle resultera i en överföring av HIV-smitta.
Någon konkret fara för smittoöverföring har därför inte förelegat och mannen frias därför.
