Det är Brottsförebyggande rådet (Brå) som får uppdraget att utvärdera konsekvenserna av reformen ”om ett skärpt skadeståndsansvar för vårdnadshavare”. Redan när reformen genomfördes år 2010 var den ifrågasatt och kritiken har fortsatt.
– Vi har fått rapporter om att reformen har fått flera olyckliga konsekvenser för föräldrarna, barnen och brottsoffren. Det har bland annat rapporterats att det i vissa fall blivit svårare för brottsoffer att få ersättning. Därför vill vi att Brå tittar på detta, säger justitieminister Morgan Johansson (S).
I uppdraget ingår att belysa vilka konsekvenser det skärpta skadeståndsansvaret har fått för föräldrarna, de brottsmisstänkta barnen och brottsoffren.
I uppdraget ingår även att göra en bedömning av om reformen kan ha haft någon påverkan på ungdomsbrottsligheten.
Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2017.
”Ineffektivt och kontraproduktivt”
Syftet med reformen år 2010 var att motverka ungdomsbrottslighet och ge föräldrar ”tydligare incitament att reagera på asociala beteendemönster”. Föräldrarna antogs även ”få goda argument för att kräva ökad insyn i barnens liv utanför hemmet”.
Reformen skulle dessutom stärka brottsoffrens ställning.
Men mycket tyder på att det har blivit tvärtom.
Brå hör till de instanser som har pekat på att det skärpta ansvaret blivit ”ineffektiv och kontraproduktiv”. Föräldrar har blivit ”informella parter i ungas mål” och de undviker enligt Brå delgivningssituationer både för barnen och sig själva för att slippa skadeståndsansvar.
Föräldrar har också blivit ”mindre benägna att uppmana den unge att tala sanning och att delta i dennes rättsprocess”.
Brottsoffermyndigheten har lyft fram att det har blivit svårare för brottsoffer att få sin brottsskadeersättning.
”Rena spekulationer”
Flera remissinstanser var kritiska redan när reformen genomfördes år 2010 och ifrågasatte bland annat om skadeståndsansvaret för vårdnadshavare verkligen skulle leda till en minskning av ungdomsbrottsligheten.
Flera var också övertygade om att skadeståndsansvaret framför allt skulle drabba familjer som redan hade stora problem och knappa ekonomiska marginaler.
Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, hörde till en av kritikerna och ansåg bland annat att regeringens underlag till lagförslaget ”delvis framstod som rena spekulationer”. Han vände sig också mot att utredningen var missvisande och gav intryck av att gällande rätt skulle vara ”ineffektiv” eller ”fungera otillfredsställande”.
Han konstaterade att reformen i praktiken innebar ”enbart en skillnad för skador som barn orsakar och som inte kan ställas i samband med föräldrars bristande tillsyn eller kontroll”.
