Kvinnan äger en fastighet som gränsar till två andra fastigheter som i sin tur är förenade med rätt till väg över en tredje fastighet – en väg som egentligen ska löpa längs med kvinnans fastighet men som trots det delvis har kommit att anläggas på kvinnans mark.
Denna väg går till två olika fastigheter och anlades år 2006 av en entreprenör.
300 000 i vite
Kvinnan stämde en av sina grannar vid Varbergs tingsrätt och begärde – vid vite av 300 000 kronor – att grannen skulle ta bort den del av vägen som hade anlagts på hennes mark. Kvinnan ansåg att grannen hade anlagt vägen utan tillåtelse – någonting som grannen nekade till.
Enligt grannen hade arbetet på kvinnans fastighet utförts av entreprenören och den delen av arbetet hade utförts på uppdrag av någon annan.
Tingsrätten konstaterade att vägen, ostridigt, utan tillstånd hade anlagts på kvinnans mark av entreprenören. Tingsrätten prövade därför om entreprenören hade agerat på uppdrag av den stämda grannen.
Kommer inte ihåg vem som beställt
Entreprenören uppgav att han i huvudsak hade haft kontakt med grannen angående arbetena och att grannen tillsammans med övriga fastighetsägare också delade på den totala kostnaden. Entreprenören hade dock svårt att återge händelseförloppet men det stod klart att även övriga fastighetsägare hade ett intresse av att vägen anlades.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”E (entreprenören) har, vilket är fullt naturligt med tanke på den långa tid som förflutit, haft svårt att minnas några närmare detaljer men haft uppfattningen att han i huvudsak haft kontakt med G (grannen/svaranden) angående arbetena.”
Detta räckte dock enligt tingsrätten inte för att bevisat att det verkligen var grannen som hade gett entreprenören själva uppdraget att anlägga vägen på kvinnans mark.
Tingsrätten gick därför på grannens linje och dömde dessutom kvinna att betala grannens rättegångskostnader på 197 000 kronor.
Kvinnan överklagade till Hovrätten för Västra Sverige som nu fastställer tingsrättens dom utan närmare motivering.
