Länsstyrelsen i Stockholm avslog Föreningen Resandefolkets Riksorganisations ansökan om statsbidrag för 2013 enligt förordningen om statsbidrag för nationella minoriteter.
Som skäl angavs att föreningen inte uppfyller definitionen av en riksorganisation eftersom organisationen inte kan uppvisa minst fem bidragsgrundande lokalföreningar eller avdelningar.
Föreningen uppfyller inte heller definitionen för ”organisation av riksintresse”, enligt länsstyrelsen.
Överklagande avvisades
Föreningen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm som dock avvisade överklagandet eftersom domstolen ansåg att beslutet inte gick att överklaga.
Föreningen överklagade förvaltningsrättens beslut till Kammarrätten i Stockholm som dock inte meddelade prövningstillstånd.
Föreningen överklagade kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen som upphävde beslutet om att inte meddela prövningstillstånd och återförvisade målet till kammarrätten.
Kammarrätten upphävde förvaltningsrättens beslut om att avvisa överklagandet och återförvisade målet till förvaltningsrätten för prövning i sak.
”Stora negativa konsekvenser”
I förvaltningsrätten pekade föreningen på att man registrerades som riksorganisation år 2000 och tidigare har fått statsbidrag. Enligt föreningen har man varit verksam på riksnivå – genom bland annat arbete med olika myndigheter och departement.
Enligt föreningen föreligger ett allvarligt fel som medför stora negativa konsekvenser för föreningen som representerar en av de största och äldsta minoriteterna i Sverige – cirka hundratusen personer med resandebakgrund. Föreningens huvudsyfte är att få ett erkännande av den egna identiteten, kulturen och historien.
Föreningen pekade också på att det vid en historisk återblick är många som menar att en fortsatt diskriminering av resandefolket föreligger vilket strider mot regeringsbeslut och Europakonventionen.
Bevisbördan på föreningen
Förvaltningsrätten kom fram till att föreningen inte hade visat minst fem lokalföreningar eller avdelningar på olika orter i Sverige. Enligt domstolen utgjorde föreningen därmed inte en riksorganisation i lagens mening.
Förvaltningsrätten skrev dessutom i sina domskäl:
”Det är en vedertagen bevisrättslig princip inom förvaltningsprocessrätten att den som ansöker om en förmån har bevisbördan för att krav som uppställs för att förmånen ska beviljas är uppfyllda. Förvaltningsrätten anser inte att det är visat att FRFRO uppfyller kravet på speciell kompetens inom en sådan verksamhet som avses i den ovan nämnda definitionen av en organisation av riksintresse.”
Förvaltningsrätten fortsatte:
”Eftersom FRFRO företräder romerna representerar organisationen inte heller en nationell minoritet som av historiska skäl finns på ett fatal orter. FRFRO kan därför inte anses utgöra en organisation av riksintresse i den mening som avses i förordningen om statsbidrag for nationella minoriteter.”
Inte av riksintresse
Föreningen överklagade till Kammarrätten i Stockholm som nu hänvisar till länsstyrelsens föreskrifter om statsbidrag för nationella minoriteter.
Dessa föreskrifter stadgar att en organisation av riksintresse är en organisation som har en speciell kompetens inom en verksamhet som är angelägen för att stärka inflytandet för den nationella minoriteten, främja den egna nationella minoritetsgruppens identitet, kultur och språk, motverka diskriminering eller sprida kunskap om den egna gruppen eller verksamhetsområden.
För att vara en organisation av riksintresse krävs det dessutom att föreningen har en speciell kompetens eller representerar en av de nationella minoriteterna som av historiska skäl finns på ett fåtal orter.
Kammarrätten anser att föreningen inte har visat att den har en sådan speciell kompetens som avses eller representerar en av de nationella minoriteterna som av historiska skäl finns på ett fåtal orter. Föreningens överklagande avslås därför.
