Mannen var omhändertagen med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM och hade först fått ett offentligt biträde – en advokat – förordnad för sig. Orsaken var att mannen inte kunde nås när kommunen kom in med sin begäran om LVU.
Efter en vecka begärde han dock att få byta till en ”egen” advokat som har god kännedom om hans personliga förhållanden och som redan företräder honom i andra processer som både offentlig försvarare och målsägandebiträde.
Inga ”särkilda skäl”
Hans begäran avslogs dock av förvaltningsrätten som konstaterade att byte av offentligt biträde endast får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns särskilda skäl till det. bevisbördan för detta ligger på den sökande.
Förvaltningsrätten skrev i sitt beslut:
”Enligt förarbetena till rättshjälpslagen kan särskilda skäl för byte av offentligt biträde vara att det uppstått djupgående motsättningar mellan biträdet och den rättssökande. Sådana omständigheter är emellertid inte alltid tillräckliga för att byte ska medges. Skälen mot ett biträdesbyte väger också tyngre ju mer kostnaderna därigenom skulle öka… De skäl till biträdesbytet som framförts av X utgör enligt förvaltningsrättens mening inte sådana särskilda skäl som avses i rättshjälpslagen.”
Mannen överklagade till Kammarrätten i Sundsvall och uppgav att han saknade förtroende för den advokat som han hade fått förordnad. hans uppfattning redovisas i kammarrättens dom:
”Advokat 2 (den begärda advokaten) behöver sannolikt maximalt 15 minuter för att gå igenom de handlingar som socialtjänsten gett in eftersom hon känner till hans nuvarande situation då hon biträtt honom under flera år. Advokat 1 (den förordnade advokaten) har inte haft någon kontakt med honom om hans situation vilket innebär att det kommer att bli dyrare för staten om Advokat 1 ska gå igenom hans vårdbehov.”
Kammarrätten instämde dock i förvaltningsrättens bedömning och avslog ansökan om byte av advokat.
”Central princip i rättssamhälle”
Mannen överklagade domen till Högsta förvaltningsdomstolen som nu skriver:
”Rätten att fritt välja rättsligt biträde och att ett förtroendefullt förhållande råder mellan huvudman och biträde är av central betydelse i ett rättssamhälle. Denna rätt bör kunna inskränkas bara om det finns starka skäl för det.”
HFD pekar samtidigt på att det inte finns någon konflikt mellan mannen och den förordnade advokaten. HFD skriver dock:
”I detta fall kom X (mannens) begäran att få byta det offentliga biträdet in en vecka efter att Advokat 1 förordnats. Domstolen borde då kunnat utgå ifrån att det förordnade biträdet inte i någon större utsträckning hade hunnit arbeta med målet och att förordnandet inte orsakat några betydande kostnader. Eftersom Advokat 2 uppgetts vara väl insatt i X förhållanden sedan tidigare kunde domstolen också utgå ifrån att ett byte inte kunde förväntas medföra annat än en begränsad ökning av biträdeskostnaderna.”
Det förelåg därmed sådana särskilda skäl som krävs för byte av offentlig försvarare, anser HFD. Förvaltningsrätten borde därför ha entledigat den förordnade advokaten och istället förordnat den advokat som mannen själv begärde.
Eftersom kammarrätten redan har avgjort sakfrågan om tvångsvård slutligt har mannen inte längre något behov av offentligt biträde. Målet skrivs därför av.
