Fallet handlar om ett knivmord på en 27-årig man utanför en krog i Piteå hösten 2014. Gärningsmännen, 24 och 25 år gamla, kunde knytas till gärningen med hjälp av bland annat DNA-spår.
Luleå tingsrätt konstaterade att utredningen visade på ett plötsligt överfall av ett offer som knappt hunnit försvara sig innan han fått halsen avskuren.
Inspelning efter mordet
Åklagaren stödde sig också en inspelning av en diskussion mellan männen om mordet. Samtalet hade förmodligen av misstag spelats in på 24-åringens mammas telefonsvarare samma natt som mordet ägt rum.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Av inspelningen framgår att båda två säger sig ha skurit halsen av någon och att båda menar att den andre inte ska ta på sig ansvaret. X (en av de tilltalade) är något mer utförlig och försöker motivera varför han skurit halsen av MÄ (den nu döde). Y (den andre tilltalade) säger vid ett tillfälle ’Jo om dom kommer säg att det var jag som gjorde det så tar jag på mig allt’. Det senare skulle kunna tyda på att Y inte har hållit i kniven men att han är villig att ändå ’ta på sig’ ansvaret för något som X har gjort.”
Enligt tingsrätten var det bevisat att de båda männen hade deltagit i attacken mot 27-åringen och bidragit till hans död – och att de stärkt varandras uppsåt.
Båda männen kunde dock inte sägas ha gjort sig skyldiga till uppsåtligt dödande och det gick inte heller att säga vem som hade hållit i kniven. Istället dömde tingsrätten både 24-åringen och 25-åringen till 14 års fängelse för medhjälp till mord.
Utvidgat medgärningsmannaskap
Domen överklagades till Hovrätten för Övre Norrland som ansåg att det var oklart vem som har utdelat de dödande knivhuggen.
Hovrätten skrev dock:
”Av det i målet åberopade röstmeddelandet framgår dock att såväl X som Y i meddelandets inledande del bägge varit övertygande om att det var de båda var för sig som hade dödat MÄ. Enligt hovrättens mening ger utredningen vid handen att såväl X som Y, vilket framkommit ovan, spelat centrala och helt avgörande roller i det händelseförlopp som lett till MÄ:s död och att båda varit helt likgiltiga inför att han skulle dö.”
Hovrätten fortsatte:
”Även om det inte går att klarlägga vem som gjort vad är det styrkt att de båda har främjat gärningen på det sätt som tingsrätten funnit utrett. Till skillnad från tingsrätten anser dock hovrätten att deras gemensamma delaktighet därigenom varit sådan att båda främjat gärningen i en sådan grad att de bägge är att anse som gärningsmän enligt principen om utvidgat medgärningsmannaskap.”
Försvårande omständighet
Männen dömdes för mord till fängelse i 18 år. Hovrätten underströk att 27-åringen trängts in i ett hörn och utsatts för ett oprovocerat överfall av två gärningsmän där han i realiteten hade saknat möjlighet att försvara sig.
Männen dömdes också betala totalt 225 000 kronor i skadestånd till 27-åringens anhöriga.
Högsta domstolen ändrar nu domen och lindrar påföljden för 25-åringen.
HD har efter hovrättens avgörande i ett annat mål bedömt att den tilltänkta straffskärpning för mord som genomfördes sommaren 2014 i realiteten inte har medfört någon förändring av rättsläget.
14 år fortfarande normalstraffet
Enligt HD ska därför 14 års fängelse fortfarande vara utgångspunkten vid mord när det varken finns förmildrande eller försvårande omständigheter.
Det saknas förmildrande omständigheter i 25-åringens fall och det är samtidigt i viss mån försvårande att offret har befunnit sig i ett utsatt läge med angrepp från två gärningsmän, i ett hörn invid en husfasad. 25-åringen har samtidigt tidigare gjort sig skyldig till allvarliga våldsbrott och har under en 18-månadersperiod före mordet gjort sig skyldig till tre misshandelsbrott.
HD anser att även detta ska beaktas i skärpande riktning.
Sammantaget anser HD att påföljden ska bestämmas till 15 års fängelse – någonting som alltså innebär en lindring med tre år i förhållande till den påföljd som hovrätten dömt ut.
