Påverkad av narkotikaklassade tabletter körde polismannen rakt in i en bil som stod stilla inför en vänstersväng.
Trots att han inte var medveten om sitt handlande dömdes han för grovt rattfylleri då han tagit fler tabletter än vad han ordinerats av sin läkare.
Nu överklagar han domen till hovrätten och anför att han saknat uppsåt samt att risken för så kallad somnambulism inte varit så påtaglig att han kan dömas för brott.
Polismannen åtalades för grovt rattfylleri efter att ha kört bil under påverkan av Zolpidem, som är den aktiva substansen i Stillnoct som verkar dämpande på det centrala nervsystemet och har sederande effekter.
Ett vittne berättade att han blev påkörd bakifrån när han stod stilla på vägen inför att han skulle göra en vänstersväng. Polismannen körde då i ganska hög fart och körde en halvmeter in i den fil som vittnet befann sig i. Hans bil fick rejäla plåtskador på höger sida bak, baklucka och bakdörr. Enligt vittnet var polismannen efter olyckan ”väldigt förvirrad och svår att få kontakt med”. Han uppgav till vittnet att hans bil halkade på de vita vägmarkeringarna och ”uppträdde underligt och rotade och plockade med saker i bakluckan i stället för att hjälpa till och ordna upp saker”. Han satte sig sedan i sin bil, där han somnade vid ett par tillfällen.
Rörde sig om sömnambulism
Tingsrätten konstaterade att polismannen intagit såväl Zolipdem/Stillnoct som Oxynorm, som är narkotikaklassat, i högre dos än som ordinerats och att den påvisade koncentrationen av dihydopropiomazin förklaras av intag av Propavan. Polismannen har inte kunnat framföra sin bil på ett betryggande sätt och framförandet hade, enligt tingsrätten, inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Av vittnesuppgifterna har också framgått att polismannen var avsevärt påverkad, körde bil i ett uttröttat tillstånd och ”har somnat i vart fall efter körningen” och som en följd av detta kört in i en framförvarande bil.
Frågan för tingsrätten var, mot bakgrund av polismannens uppgifter, om han saknat uppsåt till gärningen på grund av somnambulism. En liknande händelse, som också utlöstes av somnambulism, hade nämligen inträffat polismannen i maj 2019. Han hade då tabletterna i nattduksbordet vid sängen och vet inte om han tog en eller två. Han kan ha sträckt ut handen och tagit en extra tablett, men har inget minne av vad som hände vid det tillfället. Efter detta slutade han med Stilnoct under en period, men började igen när han fick mycket svårt att sova. Tabletterna har han dock placerade cirka 25 meter från sängen.
Vid tillfället för det aktuella brottet var polismannen ordinerad bland annat en tablett 5 milligram Zolpidem/Stilnoct vid behov, vilket han också tog när han gick och lade sig kvällen före brottet. Eftersom han inte kunde somna gick han upp efter ca 15 minuter och tog ytterligare 5 milligram Stilnoct och tänkte att det inte var något problem då det var en dos han tidigare varit ordinerad. Han gick därefter och lade sig igen och somnade – och minns ingenting innan han vaknade upp på sjukhuset.
Inte motbevisat av åklagaren
Tingsrätten ansåg att den bevisning som åklagaren åberopat inte var av sådan styrka att åklagaren hade motbevisat polismannens invändning att han handlat under somnambulism. Samtidigt noterade tingsrätten att polismannen, trots sin kännedom om verkningarna av Zolpidem, i medvetet tillstånd har intagit ytterligare 5 milligram Zolpidem. Den uppkomna effekten kunde, enligt tingsrätten, inte ha varit oväntad för honom.
Med hänsyn till dessa omständigheter skulle polismannens omtöckningstillstånd därför anses självförvållat och han skulle därför anses i sådan grad medveten om sitt handlande att han skulle dömas för grovt rattfylleri. Han dömdes till villkorlig dom och samhällstjänst.
Överklagar till hovrätten
Nu har polismannen överklagat den fällande domen till hovrätten. I överklagandet pekar han på att han vid flera tillfället tagit 10 milligram Zolpidem – utan att drabbas av somnambulism.
Dessutom har han placerat medicinerna långt ifrån sin säng för att ”i görligaste mån” motverka läkemedelsintag för det fallet att somnambulism skulle inträffa. Mot bakgrund av detta anser polismannen att risken för somnambulism inte varit så påtaglig att han kan dömas för brott.
