En kommunal nämnd i Kristianstads kommun beslutade i maj 2016 att omhänderta en nioårig flicka omedelbart – ett beslut som Förvaltningsrätten i Malmö fastställde. Nämnden ansökte sedan om att flickan skulle beredas vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
Som grund för sin ansökan angav nämnden att flickan har utsatts för psykisk misshandel och brister i omsorgen av sin mamma. Även flickans pappa hade – trots insikt i flickans situation – inte agerat och därigenom brustit i sin omsorg, enligt nämnden.
Mamman bestred
Mamman bestred ansökan och hävdade att utredningen baseras på gamla uppgifter och att situationen nu är avsevärt förbättrad.
Förvaltningsrätten i Malmö delade dock nämndens uppfattning om att föräldrarnas omsorg om flickan hade brustit. Med hänsyn till att föräldrarna har gemensam vårdnad krävs samtycke från båda för att vården ska kunna ske på frivillig väg.
Eftersom flickans mamma inte samtyckte till vård bifölls nämndens ansökan.
Pappans offentliga biträde – en biträdande jurist på en advokatbyrå – begärde ersättning för 13,75 timmars arbete. Förvaltningsrätten ansåg dock att skälig tidsåtgång med hänsyn till målets art och omfattning endast var 10,25 timmar. Någon särskild motivering till detta lämnades inte.
”Kontroll av motsägelser”
Målet överklagades i denna del av juristen som anser att förvaltningsrätten har gjort en ”generaliserande prutning” till ett av de andra ombudens nivå. Hans uppfattning redovisas i kammarrättens dom:
”Som framgår av handlingama i målet har det varit ett mål med en omfattande utredning på omkring 40 sidor plus vårdplan. Vidare har målet rört en flicka under 15 år varfor kontakt med flickans ombud varit oundviklig. Tiden for genomgång av handlingar har blivit hög på grund av att han varit tvungen att dubbelkolla flertalet uppgifter med sin huvudman, samt kontrollera flertalet uppgifter som tagits upp felaktigt. Utöver detta har det krävts en gedigen inläsning for att kunna konfrontera motpart med motsägelsefulla uppgifter.”
Kammarrätten i Göteborg avslår nu juristens överklagande med följande motivering:
”Kammarrätten finner i likhet med förvaltningsrätten att J (juristen) med hänsyn till uppdragets art och omfattning får anses skäligen tillgodosedd med den av forvaltningsrätten beslutade ersättningen.”
