Företaget var anbudsgivare i en samordnad upphandling av tolkförmedlingstjänster som genomfördes av Järfälla och Upplands-Bro kommuner. Kommunerna beslutade dock att teckna avtal med en annan leverantör.
Det förlorande företaget ansökte om överprövning hos Förvaltningsrätten i Stockholm som dock avslog bolagets ansökan.
Domen överklagades till Kammarrätten i Stockholm där bolaget dessutom begärde att kammarrätten skulle fatta ett så kallat interimistiskt beslut om att kommunerna inte fick ingå något avtal innan ärendet var avgjort.
Överklagandet inkom till förvaltningsrätten torsdagen den 28 januari 2016.
Avtal hade redan slutits
Kammarätten beslutade måndagen den 1 februari 2016 att avskriva målet från vidare handläggning och orsaken var att domstolen då kunde konstatera att ett avtal i upphandlingen redan hade slutits samma dag.
Av kammarrättens beslutet framgick att överklagandet hade inkommit till kammarrätten samma dag – alltså den 1 februari.
Det förlorande företaget vände sig till Justitiekanslern och begärde skadestånd av staten med 103 513 kronor för ombudskostnader i förvaltningsrätten och kammarrätten. Företaget begärde även ersättning för sina ombudskostnader i ärendet hos JK med 16 000 kronor.
Företaget pekade på att kommunerna hade kunnat ingå sina avtal den 1 februari – trots att företagets överklagande hade skickadts till förvaltningsrätten med e-post redan den 28 januari klockan 10.45.
Företaget skrev till JK:
”Enligt kammarrätten är den normala rutinen att överklaganden i upphandlingsmål, som innehåller yrkanden om interimistiska beslut, skickas per e-post direkt från förvaltningsrätten till kammarrätten och att den övriga akten sedan skickas på vanligt sätt, dvs. med bil.”
Enligt företaget vidarebefordrades överklagandet dock inte till kammarrätten per e-post utan skickades med bil på morgonen fredagen den 29 januari 2016.
Företaget skriver:
”Överklagandet borde i så fall ha tagits emot av kammarrätten på fredagsmorgonen. Varför överklagandet mottogs av förvaltningsrätten den 28 januari 2016 men av kammarrätten först på måndagen den 1 februari 2016 har inte kunnat förklaras vare sig av kammarrätten eller av förvaltningsrätten. Det står dock helt klart att det hos någon av domstolarna har skett ett fel eller en försummelse, vilket har lett till att F (företagets) överklagande och interimistiska yrkande förfallit.”
”Överklagandena onödiga”
Företaget skriver till JK att detta ledde till att överklagandet till både förvaltningsrätten och kammarrätten i praktiken hade varit onödiga eftersom hanteringen av överklagandet gjorde att man inte fick någon möjlighet att vinna upphandlingen.
Förvaltningsrätten skriver i sitt yttrande till JK:
” Det är inte fullständigt klarlagt hur överklagandet har skickats mellan domstolarna men det saknar egentlig betydelse ur skadeståndsrättslig synpunkt eftersom staten har ett kumulerat ansvar. Enligt förvaltningsrätten utgör en försening i handläggningen som innebär att en part mister sin rätt att få sin sak prövad ett sådant fel eller sådan försummelse vid myndighetsutövning som är skadeståndsgrundande för staten.”
Kammarätten skriver i sitt yttrande till JK:
”Enligt inkomststämpel och händelseblad inkom det aktuella överklagandet till kammarrätten den 1 februari 2016… Överklagandet tillsammans med förvaltningsrättens akt kom in med den bil med post som körs från förvaltningsrätten till kammarrätten varje vardag. Målet registrerades omedelbart vid ankomsten och lämnades enligt rutin direkt upp till avdelning.”
”Flera personer på registraturen reagerade enligt R(en registratorsassistent) på att överklagandet kom till kammarrätten först den 1 februari 2016 då det inkommit till förvaltningsrätten redan den 28 januari 2016.”
Kammarrätten anser därför att något fel inte har begåtts där och att åtminstone kammarrättens hantering inte är skadeståndsgrundande för staten.
”Generös skaderegelring från JK”
Justitiekanslern konstaterar nu att det de facto har skett en försening vid hanteringen av företagets överklagande och att det inte går att klarlägga vems felet är.
JK skriver dock i sitt beslut:
”Förseningen får anses ha innefattat fel eller försummelse i den mening som avses i skadeståndslagen. Till följd av den bristfälliga hanteringen kunde F:s överklagande inte prövas av kammarrätten, eftersom avtal i den aktuella upphandlingen redan hade slutits. Med dessa utgångspunkter är F berättigat till skadestånd av staten.”
JK slår därefter fast att företaget inte kan få ersättning för sina ombudskostnader i förvaltningsrätten eftersom bolaget under alla omständigheter skulle ha haft dessa kostnader.
”Dessa ombudskostnader är alltså inte föranledda av felet i hanteringen av överklagandet och yrkandet om interimistiskt beslut”, skriver JK.
JK anser däremot att ersättning kan lämnas för de merkostnader som den bristfälliga hanteringen har medfört för företaget.
JK skriver.
”Det får då först noteras att F avsett den felaktiga hanteringen haft vissa kostnader för att utforma överklagandet eftersom bolaget hade tappat målet i förvaltningsrätten och ville få saken prövad i högre rätt. Vid en strikt bedömning skulle denna del av kostnaden inte ersättas. Å andra sidan har allt arbete med överklagandet i någon mån blivit onyttigt genom den felaktiga hanteringen av överklagandet.”
”Vid en generöst gjord skadereglering anser sig Justitiekanslern därför kunna godta att ersättning bör beviljas med 18 750 kr avseende arbetet med överklagandet, enligt ombudets faktura nr 19346.”
Företaget får dessutom skadestånd för en del av sina ombudskostnader för ärendet hos JK – närmare bestämt 5 000 av de begärda 16 000 kronorna.
