Ett företag som bedrev en skidanläggning i Dalarna ingick 2012 avtal med fyra entreprenörer om att bygga en lift på skidanläggningen.
Avtalet ingicks kort efter att ett kreditbolag gått in med kapital och i slutet av 2012 hade kapitalbolaget 49 procent av aktierna i företaget.
Företaget försattes dock 2013 i konkurs.
5,1 miljoner för utförda arbeten
Entreprenörföretagen stämde 2014 kreditbolaget och begärde ersättning på sammanlagt 5,1 miljoner kronor för utförda arbeten. Enligt entreprenörerna fanns det ett muntligt avtal om betalningsgaranti som skulle ha ingåtts ”stegvis” vid ett antal byggmöten under början av 2013.
Enligt entreprenörerna hade byggandet fortsatt efter slutet av 2012 enbart tack vare detta.
Kreditbolaget nekar dock till att något avtal hade ingåtts och hävdar att man endast ingår avtal om finansiering genom skriftliga emissionsavtal. Enligt kreditbolaget skulle någon annan avtalsbundenhet strida mot tvingande lag och vad som hade skett var således endast diskussioner om finansiering.
Östersunds tingsrätt ansåg att det med all tydlighet framgick att svaranden endast kan skjuta till medel genom skriftliga emissionsavtal. Tingsrätten konstaterade att de nödvändiga moment som förutsätts för ett sådant avtal inte har varit uppfyllda och att något bindande avtal därför inte kunde föreligga.
HD prövar inte fallet
Sedan entreprenörerna överklagat domen till Hovrätten för Nedre Norrland fastställde hovrätten tingsrättens dom. Hovrätten ansåg att de uttalanden som hade gjorts var ”generellt hållna” och inte tillräckliga för att binda bolaget. Talan ogillades därför även i hovrätten.
Högsta domstolen beslutar nu, efter överklagande av entreprenörerna, att inte meddela prövningstillstånd. Hovrättens dom står därmed fast.
