Den 31-årige mannen dömdes i Linköpings tingsrätt till 15 års fängelse för att ha knivmördat en man i sin lägenhet i januari 2016.
Den nu mördade mannen hade varit inneboende hos 31-åringen som dock har förklarat att han på grund av minnesluckor och berusning varken kan erkänna eller förneka gärningen.
Inget DNA på kniven
Under förundersökningen hade ett stort antal personer hörts varav några åberopades som vittnen i rättegången. Genom vittnesmålen framkom att den tilltalade och mordoffret kände varandra väl men att deras relation hade var ansträngd och att de grälat om bland annat pengar.
Enligt vittnesmål hade den nu mördade mannen dessutom känt sig hotad av 31-åringen.
Tingsrätten pekade i sin dom på svagheter i utredningen och skrev i sina domskäl:
”X (den tilltalade) har förklarat att han inte kunnat lämna några uppgifter angående dödsfallet. Det saknas också helt vittnesiakttagelser angående själva gärningen. Visserligen har det påträffats en kniv i X lägenhet som visat indikation på blodförekomst på knivbladet, men något DNA har inte kunnat påvisas på knivbladet. Även om den kniven stämt överens med uppgifter som X lämnat hos polisen, går det inte att dra någon säker slutsats angående vilken kniv som gärningsmannen använt.”
Tingsrätten fortsatte:
”Även i övrigt saknas det teknisk bevisning som knyter X till brottet… Därtill är det fråga om ett förhållandevis långt tidsspann, under vilket gärningen har utförts, och det finns möjliga alternativa gärningsmän.”
”Kniven finns i köket”
Trots detta ansåg tingsrätten att det ”i praktiken” kunde uteslutas att gärningsmannen kunde vara någon annan än 31-åringen. Han fälldes därför för mordet.
Tingsrätten tog bland annat fasta på indirekt vittnesbevisning, att mannen hade legat död i lägenheten i över ett dygn utan att 31-årigen själv hade kontaktade polisen. Dessutom hade 31-åringen, som svar på fråga från polis i samband med att han greps, uppgett att kniven fanns i köket och själv frågat om straffsatsen för mord.
Domen överklagades till Göta hovrätt som nu friar 31-årigen helt.
Hovrätten understryker att det inte får finnas några andra möjliga förklaringar till händelseförloppet än den som framförs i åtalet. Hovrätten konstaterar också att det saknas både vittnen och teknisk bevisning som kan binda 31-åringen till mordet.
Osäkert med polisförhör
Hovrätten pekar dessutom på att åklagaren har åberopat en hel del uppgifter som har lämnats vid förhör under förundersökningen.
Hovrätten skriver:
”Vid bedömningen av sådana uppgifter måste beaktas att förhör under förundersökningen inte sker med sådana rättssäkerhetsgarantier som gäller vid förhör inför domstol. Noteringar som görs av polisen kan ha blivit missvisande eller ofullständiga, inte minst i fall där tolkning förekommit. Förhörsledaren och den som förhörts kan ha talat förbi varandra utan att det framgår av anteckningarna.”
Hovrätten fortsätter:
”Är det fråga om skriftliga sammanfattningar kan det vara oklart vilka frågor som ställts. Uppgifter kan också ha getts en annan nyans än den som den hörde velat förmedla (jfr rättsfallet NJA 2015 s. 702).”
Andra tänkbara händelseförlopp
Hovrätten slår visserligen fast att det finns omständigheter som är ”graverande” för att 31-åringen skulle vara mördaren men framhåller att han inte är den enda som har haft motiv och möjlighet att utföra dådet.
Hovrätten skriver:
”Sammantaget finns det, som framgått, flertalet omständigheter som talar för att X är den som misshandlat MÄ och berövat honom livet. Hovrätten anser dock, till skillnad från tingsrätten, att det finns utrymme för andra händelseförlopp än det som åklagaren har gjort gällande.”
