En borrfirma som vid borrning för bergvärme orsakat tryck i ett gammalt borrhål på grannfastigheten som ledde till nedsmutsad fasad och en trasig grill är strikt skadeståndsansvarigt enligt miljöbalken.
Det konstaterar Högsta domstolen och fastställer en dom från mark- och miljödomstolen.
En borrfirma utförde borrningsarbete för bergvärme på en fastighet i Örebro när det plötsligt uppsotd tryck i ett gammalt borrhål på grannfastigheten. Det inträffade ledde till att jord och lera sprutade upp och smutsade ned grannens fasad och även förstörde en grill.
Grannfastigheten var försäkrad hos Länsförsäkringar som ersatte ägaren för skadorna med cirka 90 000 kronor. Bolaget riktade därefter återkrav mot borrfiman. Frågan kom senare att hamna hos mark- och miljödomstolen, som biföll Länsförsäkringars talan. Mark- och miljööverdomstolen fastställde sedan mark- och miljödomstolens dom.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Strikt skadeståndsansvar
Efter överklagande har nu Högsta domstolen prövat frågan. I en färsk dom konstaterar HD att den störning som ska bedömas är ”det tryck som har uppstått i ett befintligt borrhål på grannfastigheten”. I detta fall har tryckförändringarna fått till effekt att jord och lera sprutat upp ur borrhålet och skadat grannhusets fasad och en grill.
Enligt HD är borrning efter bergvärme miljöfarlig verksamhet och de tryckförändringar som uppstår påminner som uppstod vid borrningen påminner om de störningar som uttryckligen anges i lagtexten. Förändringarna är dessutom något som det finns anledning att räkna med i verksamheten, konstaterar domstolen.
Domstolen konstaterar vidare att förekomsten av ett äldre borrhål i grannskapet inte är en så pass ”säregen omständighet” att skadorna inte kan anses ha varit ”en påräknelig följd av verksamheten”. Inte heller har omständigheterna varit sådana att störningen skäligen bör tålas. Det gäller därför strikt skadeståndsansvar för skadorna enligt miljöbalken och det är, enligt HD, ostridigt att borrfirman tillhör kretsen av skadeståndsansvariga. Mark- och miljööverdomstolens dom ska därför fastställas.
