Hovrätten gjorde fel när man avvisade en mans ofullständiga överklagande avseende en hastighetsöverträdelse.
Det slår Högsta domstolen fast och konstaterar att det inte rådde någon tvekan om vad mannen ville med sitt överklaganden – nämligen frikännas från den fällande domen.
Åtalet gällde en hastighetsöverträdelse där mannen i maj 2012 påstods ha kört i 59km/h på en 40-väg. Mannen förnekade brott och påstod att han inte sett vägskylten då denna var täckt av grenar, vilket han ansåg sig kunna styrka med bilder och film.
Tingsrätten dömde dock mannen mot sitt nekande till penningböter. Mannen nöjde sig inte med detta, utan överklagade domen till hovrätten.
I sitt överklagande angav han dock enbart att han överklagade och ville ha muntlig förhandling samt bifogade samma film som han åberopat vid tingsrätten. Mot bakgrund av de få uppgifterna i överklagandet förelades han av hovrätten att komplettera sitt överklagande med uppgift om varför prövningstillstånd skulle ges och vilken ändring han ville åstadkomma med överklagandet samt skälen för överklagandet. I föreläggandet angav hovrätten att mannens överklagande riskerade att avvisas eller avgöras med stöd av de handlingar som fanns i målet, om någon komplettering inte kommit in i tid.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Kompletterade aldrig
Mannen kom aldrig in med någon komplettering och hovrätten fattade beslut att avvisa överklagandet då detta ansågs vara ”så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kunde läggas till grund för en rättegång”.
Mannen valde efter detta att gå vidare till Högsta domstolen, som också kom att lämna prövningstillstånd avseende frågan när ett överklagande i brottmål inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång och därför ska avvisas.
Ingen tvekan om vad han ville
I sitt beslut konstaterar Högsta domstolen nu att ett avvisningsbeslut i normalfallet inte bör fattas utan att mer än ett kompletteringsföreläggande utfärdats, eller att motsvarande ytterligare försök gjorts för att bringa klarhet i vad klaganden avser med sitt överklagande. Detta med hänsyn till de konsekvenser en utebliven komplettering kan få för en klagande.
I det aktuella fallet rör det sig enbart om en fortkörning, vilket mannen förnekat. Även om mannens överklagande var ofullständigt har det, enligt HD, ”inte funnits någon tvekan om vad det avsåg” – nämligen att han ville bli frikänd. Bristerna var därför inte sådana att överklagandet inte utan väsentlig olägenhet kunde läggas till grund för rättegång.
Hovrättens avvisningsbeslut ska därför undanröjas och målet visas åter till hovrätten för fortsatt behandling.
