Högsta domstolen river upp tingsrättens dom och frikänner en man från åtalet om oaktsam våldtäkt.
I domen konstaterar HD att bevisningen ”med viss styrka” talar för att kvinnan inte deltog frivilligt – men att mannens agerande inte varit sådant att det ska bedömas som grovt oaktsamt.
Mannen åtalades för våldtäkt och påstods ha genomfört ett samlag och annan sexuell handling som var jämförlig med samlag med målsäganden – som inte deltog frivilligt. Enligt åtalet hade målsäganden deltagit i samlaget och den sexuella handlingen som ”en följd av att (mannen) använt våld genom att han fört målsägandens hand till sitt könsorgan samt genom att ha tryckt ned och hållit fast målsägandens huvud mot sitt könsorgan och fört in detta i hennes mun”.
Mannen påstods också ha genomfört ett vaginalt samlag med målsäganden och under detta urinerat i henne. Enligt åklagaren hade mannen utnyttjat att målsäganden sov och befunnit sig i en utsatt situation. I andra hand yrkade åklagaren att mannen skulle dömas för oaktsam våldtäkt. Han åtalades även för ytterligare en våldtäkt, alternativt oaktsam våldtäkt, mot samma målsägande en månad tidigare.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Friades i tingsrätten – dömdes i hovrätten
Tingsrätten frikände mannen på båda åtalspunkterna. Domen överklagades dock till hovrätten, som dömde mannen för oaktsam våldtäkt. Enligt domstolen var det inte utrett att målsäganden befunnit sig i en särskilt utsatt situation eller att mannens urinering ”skedde avsiktligen och var en del av en sexuell handling. Däremot ansåg hovrätten det styrkt att mannen genomförde samlag och annan sexuell handling med målsäganden utan att denne deltog frivilligt. Hovrätten ansåg att mannen borde insett risken för att så inte var fallet och när han inte förvissade sig om att hon ville delta agerade han oaktsamt ”och så klandervärt” att hans handlande var att bedöma som grovt oaktsamt. Han dömdes därför för oaktsam våldtäkt.
Mannen kom sedan att överklaga den fällande domen, till Högsta domstolen, som meddelade prövningstillstånd och nu har avgjort målet.
Inga tecken på att hon inte var med
Högsta domstolen gör nu en annan bedömning än hovrätten och frikänner mannen helt.
HD konstaterar visserligen att det är styrkt att målsäganden inte deltog frivilligt i det samlag och oralsex som åtalet omfattar och att hon vid oralsexet ”betvingades delvis med sådan handgriplighet att detta får anses som våld i den mening som avses i 6 kap. 1 § brottsbalken”. Det är dock inte utrett att mannen ”faktiskt misstänkte” att hon inte deltog frivilligt.
Att målsäganden ”i hög grad var passiv” i kombination med mannens ”handgriplighet” talar i och för sig med viss styrka för att mannen borde förstått att målsäganden inte deltog frivilligt. Samtidigt fanns inga andra tecken på att hon inte var med på de sexuella handlingarna – förutom när han tagit ett strypgrepp som hon direkt markerat mot.
Inte grovt oaktsam – ska frikännas
Mot bakgrund av vad som i övrigt framkommit om parternas relation och sexuella samvaro, och hur denna gestaltat sig, anser HD att det saknas tydligt stöd i utredningen för att mannen borde ha förstått att målsäganden inte deltog frivilligt denna gång.
I vart fall kan mannens oaktsamhet inte ha varit sådan att den ska bedömas som grov.
Han frikänns därför från åtalet.
